SVALM, r. l. m.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[sv. dial. svalm; jfr ä. d. sualm, d. dial. svalm, nor. svalm, mlt. swalm, mnl. swalm (nl. zwalm), fht. widerswalm, strömvirvel, t. dial. schwalm, stickande lukt; avledn. av roten i SVAL, adj.]
(†) om (fuktig) ånga l. rök. Meteora .. födhas .. af Exhalationer, thet är af then dimba ånge eller, sualm, som wthryker af Iorden och watnet, igenom Solennes wärme, och stiernornas krafter. Forsius Phys. 113 (1611).
SAOB
