publicerad: 1998
SVAL sva4l, adj. -are. adv. -T. Anm. I ä. svenska användes i vitter stil stundom den äldre böjningsformen svalan (eg. ack. sg. m.): I svalan skog. Björck Dikt. 20 (1861).
Ordformer
(förr äv. -w-, -aa-, -hl)
Etymologi
[fsv. sval; motsv. fd. swal (d. sval), nor. sval, fvn. svalr; i avljudsförh. till lt. swōl, tryckande varm, ä. t. schwul (t. schwül), dets., mlt. swelen, brinna, feng. swelan, dets., o. vidare sv. dial. sväla, osa, fvn. svæla, röka, feng. forswælan, bränna upp; rotbesläktat med lett. svals, fukt, ånga, lett. svelains, skarp, kall, o. möjl. äv. med SOL; grundbet. torde vara: svedande, övergående i bet.: brännande kall; bet.-växlingen beror på att hetta o. köld ofta framkallar analoga sinnesintryck (jfr FRYSA, v.). — Jfr SELENO-, SVALA, v.1, SVALKA, sbst. o. v., SVALM, SVALNA, SVÄLTA, v.]
1) som har en värmegrad som i jämförelse med hetta är l. uppfattas som behaglig l. som i jämförelse med kyla ej är så låg att den är l. uppfattas ss. direkt obehaglig; som har en jämförelsevis låg värmegrad; något kylig; avkylande; stundom äv. övergående i bet.: kall; särsk. i fråga om luftens temperatur l. väderleksförhållanden, i sht i det opers. uttr. det är l. blir svalt: det råder en låg temperatur, det är kyligt, resp.: temperaturen sjunker, det blir kyligt; motsatt dels: varm, het, dels: kall. Morgonen var sval men solig. En sval vind drog genom lövverket. Det var den svalaste sommaren på länge. Det blåser svalt. Mot kvällen blev det svalare. En sval dryck. En sådana gong vnder iordenne eller then ellies wel betept är, ther swaalt är, tijt man gåår for heta skul. VarRerV 23 (1538). (Ölet) förwaras (nedhsätties) i swala Källarer. Schroderus Comenius 445 (1639). Kolmodin QvSp. 1: 16 (c. 1710, 1732; om dag). En skön och sval afton hade efterträdt dagens hetta. Carlén Repr. 392 (1839). Sockerbetan tål t. o. m. ett så svalt klimat som det i södra Sverige. Bolin VFöda 58 (1933). Det är svalt .. Kvicksilvret har frusit fast och isbrytaramiralen skriar .. att det inte blir tö förrän någon gång i april. GHT 1947, nr 48, s. 9. Det var för svalt att dricka kaffe ute på terrassen, och man stannade inomhus. Gustaf-Janson ÖvOnd. 94 (1957). Den svalare luften tränger vidare öster ut. DN(A) 21⁄4 1964, s. 19. — jfr AFTON- KÄLLAR-, MORGON-, NATT-, REGN-, SKOGS-, SKUGG-, SKYMNINGS-SVAL m. fl. — särsk.
a) om person l. djur: som inte är (alltför) varm(t) l. svettig(t) utan har lagom kroppstemperatur (o. därför känner sig fräsch(t) o. ser fräsch(t) ut). Lärkan i skyn / Fläktar så sval. Bellman (BellmS) 1: 122 (c. 1775, 1790). Jag var mycket varm, men är nu sval. Weste FörslSAOB (c. 1817). Han sneglade på ryttaren bredvid, som föreföll lika lugn och sval som om han just stigit upp från sin bädd. Strömholm Fält. 170 (1977).
b) (numera bl. i vitter stil) i sådana uttr. som den svala grav, min svala grav, om gravens kyliga svalka o. ro (i motsats till livets kvalm o. hetta). (Denna sedelära) .. skal tiena til öfwertygelse om den brinnande nit för Eders Kongl. Höghets (dvs. blivande G. III) .. wälsignade sällhet, med hwilken jag i min swala graf framhärdar Eders Kongl. Höghets .. Underdånigste .. tjenare. Tessin Bref 1: 137 (1752). Gån trogne jämnt och redlige / Emot den svala grav. Ambrosiani SvSkråämb. 148 (i handl. fr. c. 1820; normaliserad stavning).
c) (†) om jord l. jordmån, = KALL, adj. 1 e α. Krasza .. wäxer bäst uthi swal Jord. Rålamb 14: 13 (1690).
d) (†) = KALL, adj. 1 k α; särsk. i uttr. sval gång, gå svalt (l. svalare). Att så mycket Swahlare och kallare gåå skall och järnet eij brännas, bör härden .. wijdare wara åfwan än nedan till. BlBergshV 18: 12 (i handl. fr. 1687). Blysäck lägger sig som en mörk hinna öfver Silfverkornet på capellen, om afdrifningen emot slutet går för svalt, eller stelnar i förtid. Rinman 1: 260 (1788). Nödsatt tackjern .. låg och till murningen felfri ugn .. disponera till varm gång .. Sval gång bestämmes af motsatta förhållanden. JernkA 1863, s. 208.
e) om klädesplagg: som inte ger (överflödig) värme utan bidrar till att den (kroppsdel) som bär plagget är l. känns l. blir sval. Konstsilke ger relativt starka, svala strumpor. Varulex. Beklädn. 213 (1945). En skön och sval byxa i ren bomull. PiteåT 15⁄5 1986, s. 7.
2) i överförd l. bildl. anv. av 1; särsk.: som saknar värme l. liv l. innerlighet l. som endast i begränsad omfattning ger uttryck åt varma l. innerliga känslor, kylig l. kall, dämpad l. behärskad; stundom övergående i bet.: som saknar entusiasm (för ngn l. ngt), likgiltig l. kallsinnig l. ointresserad. En sval recension. Visa ett svalt intresse för ngn l. ngt. Rubinen följgde sen, dens Eld berömde han (dvs. en pojke som förevisade en rad äkta stenar) / För det han Hiertat swalt och roligt hålla kan. Brenner Dikt 1: 260 (1712, 1713). ”En charmant talang!” sade han, med en slags sval förtjusning öfuer grefvinnans sång. Clara svarade ett lika svalt ”ja!” Bremer Nina 92 (1835). Augusta fick af sina slägtingar en sval omfamning. Carlén Repr. 553 (1839). (Skalden J. Stenhammars) känsla var öm men något sval. BEMalmström 4: 205 (c. 1860). Svalt sommarbref från Bonnier. Afstår Svenskt förlag, ironiskt, för stort för honom. Strindberg Brev 6: 38 (1886). Med ett litet svalt, mångtydigt leende tog hon upp den crêmefärgade schalen. Siwertz Varuh. 307 (1926). Sprayförpackningarna är motiverade till de här svala (parfym) dofterna, som man gärna vill ha mycket av. FeminaMånMag. 1983, nr 6, s. 69. — särsk.
a) om ljud. Öfverallt, där berättelsen rör sig kring Fjalar, ett enklare språk, ord af jämn, stark, nästan sval klang. Söderhjelm Runebg 2: 212 (1906). Endast orgelns svala bas-toner kunna vyssja henne till ro. Cederschiöld Krig 14 (1916). Å, den svala, ensliga, trofasta klangen (från en koskälla). Siwertz Låg. 105 (1932).
b) i sådana uttr. som det blir svalt (omkring ngn) l. det blåser svalt (ngnstans), det uppstår en kylig o. påfrestande o. föga positiv stämning (omkring ngn l. ngnstans). (Det) var .. honom omöjligt att .. glömma bort, vem han var .. och fast han icke märkte det själv, blev det rätt svalt omkring honom. Hallström Händ. 86 (1927). Det blåser .. ofta rätt svalt på livets höjder. Aurelius Männ. 226 (1935).
Ssgr: A: (2) SVAL-BLÅ. blå i en sval nyans, svalt blå. Freja 1885, s. 79. Sent i skymningen, i den svalblå kvällen, går hon ut att få lite luft. Lundkvist SvStad 51 (1930). —
(1 e) -KOSTYM. (numera föga br.) kostym (se d. o. 4) tillverkad för att vara sval (o. behaglig) att bära. AB 1⁄6 1914, s. 20. Nilsson Bar. 180 (1934). —
(2) -MODIG. (†) som har svalt sinnelag; anträffat bl. överfört, om förklaring, ungefär liktydigt med: kylig; jfr -modig, adj.1 (se sp. M 1257). Hela Förståndet och Qvickheten af I. H. K(ellgren) s ädla och svalmodiga Förklaring består i at kalla sina ovänner Menighet. Thorild (SVS) 2: 117 (1784). —
(1) -MYNT. (i vitter stil) som har sval mun; jfr -mynt 1 (se sp. M 1579). Nu (i januari) blottar jorden sin bruna, / i linnet bävande barm, / men solen, svalmynt som Luna, / förmår ej att kyssa den varm. Karlfeldt FlBell. 23 (1918). —
(1 e) -ROCK. sval, ofodrad arbetsrock i bomull l. linne l. dyl., ofta om kontorsrock; äv. metonymiskt, om person iförd sådan rock. SvD 9⁄5 1897, s. 3. Kamrern .. som eljest stod vid sin pulpet i svartglänsande svalrock .. kom fram till disken. Böök Sommarl. 155 (1927). Den andre svalrocken .. var en rödhårig, gänglig, smal kontorsherre. Bergman ClownJ 135 (1930). Jag såg .. (adjunkten) under mycket heta dagar bära en svalrock av ljust hamptyg. ÅbSvUndH 59: 108 (1940). Han har bytt kavajen mot en svart svalrock. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 149 (1965). —
(1) -RUM. rum (med l. utan kylaggregat) avsett för förvaring vid temperatur under normal rumstemperatur. TNCPubl. 58: 119 (1975). —
(1) -SKÅP. skåp (med l. utan kylaggregat) avsett för förvaring av mat o. d. vid temperatur under normal rumstemperatur. GHT 8⁄4 1965, Bil. s. II. AB 27⁄8 1970, s. 18. —
(1) -VÄDER. ngt kyligt väder. Landtmännens högsta önskan är att regn eller åtminstone swalwäder må inträffa. NVexjöBl. 16⁄7 1852, s. 2.
B: (2) SVALT-GRÅ. jfr sval-blå. Morgondaggen satt svaltgrå på fönstren i faders stuga. Johansson RödaHuv. 1: 25 (1917). —
-GRÖN, se A. —
(2) -GUL. jfr -grå. En liten finhyllt tös med svaltgula lockar ringlande över axlarna. Johansson RödaHuv. 2: 14 (1917).
Avledn.: SVALA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or. (numera bl. tillf., i vitter stil) till 1: svalhet. Blomman sjunken i kristallens svala / ser högt och fjärran. Vet ej jorden af. Agrell Örtag. 47 (1908). —
SVALHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara sval; äv. konkretare: svalka; äv. mer l. mindre bildl. (jfr sval, adj. 2). En dager af Renhet, Svalhet, Stränghet i uppförande spridde nu kring henne ett sken. 3Saml. 5: 153 (c. 1826). Bland pinier, lagrar, / Sågs han vandra, njuta skuggans svalhet. Runeberg (SVS) 1: 357 (1843). I denna stund är allt förlåtelse, / djup svalhet, smärtlös frid. Siwertz ULönn. 84 (1906). Aldrig mera kring vår panna / samma stilla svalhet silar. Zilliacus Grott. 18 (1920). Jag blygs för min svalhet inför fars värme; blygs för att jag så litet förmått mot själviskhetens tyranni. MinFar 2: 26 (1949). —
SVALIG, adj. (numera bl. tillf.) till 1: sval. Emot aftonen .. då (bi)svärmen ännu står .. i mörkt och svaligt rum (osv.). Koch Biskiöts. 40 (1753). Ett gammalt hederligt svenskt ord beskriver utmärkt väl klimatet i San Fransisco — svaligt. GbgP 28⁄11 1982, s. 24.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content