publicerad: 1998
SVANG svaŋ4, sbst.1, förr äv. SVÅNG, sbst.1, r. l. m. (Stiernhielm Fägn. 110 (1643, 1668) osv.), l. n. (Forsius Fosz. 18 (1621) osv.); best. -en (numera föga br., VetAH 1742, s. 70, Högberg JesuBr. 2: 76 (1915)), ss. n. -et (†, RA I. 1: 351 (c. 1630)); förr äv. SVANK, sbst.1, n.; best. -et (Weise 308 (1697)).
Ordformer
(schvang (-wa-, -gh) 1630—1641. svang (-wa-, -gh) 1612 osv. svank (-wa-, -nck) 1623—1697. svång (-uå-, -wå-, -ongh) 1612—1889)
Etymologi
[liksom dan. o. nor. svang av t. schwang, schwank, av mht. swanc (gen. swankes, äv. swanges), svängning, hugg, av fht. -swanch (i ssgn hinaswanch, häftighet, iver, anfall o. d.); jfr äv. mlt. swanc, mnl. swanc (nl. zwang), båda: schvung; liksom mht. swunc (se SCHVUNG) avljudande vbalsbst. till fht. swingan, svinga (se SVINGA, v.2); formen svång torde bero på analogiskt inflytande från andra ord på -ång, t. ex. sv. dial. svång (fsv. svanger), tunn, mager (se SVÅNG, adj.) — Jfr SVÄNK]
1) (†) om svängande l. roterande rörelse l. om rörelse då fågel o. d. svingar sig fram genom luften, (kring)svängning l. sväng l. rotation l. svingande flykt o. d. (särsk. om svingande av huggvapen); äv. om slag tilldelat gm en svängande rörelse med armen (jfr SVING); äv. närmande sig l. övergående i allmännare anv.: rörelse (se d. o. 1, särsk. 1 e, 1 e β); jfr SVÄNG. Klockaren skall så laga, at Klockerne icke ringes medh swang, uthan allenast medh kläppen. SthmStadsord. 1: 15 (1627). Alt hwad i Luften och Hafwet / Kräller och kryper, och har sin swang och simmande. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Ur den Skandske skär en mäcktig skara drifwit, / Ok öfwer Sand ok land, med blänckiand wappens swang, / Betwungit den som förr all werdsens Krets betwang. Columbus (SVS) 2: 202 (c. 1678). Man (fattar) Pijken, medh wänstre Handen, een Aln ohngefähr ifrån Enden, och gifwer honom medh högre Handen, Een Swang, at han reser sigh öfwer Enda, och faller medh Spitzen föruth. Söderman ExBook 26 (1679). Uthaf dhen högstes handh det ödet är beslutit, / Att himmel, lufft och jordh och alt hvad der til finns / .. Sin ordning, svang och antz sin växt och vård åthniutit. GCCederhielm Vitt. 79 (c. 1700). Som hjulstocken .. (genom påfästande av lyftarmar) blir tyngre, så får han ock mera svang och en stadigare gång. VetAH 1758, s. 27. Ihre (1769). — särsk.
a) (†) i uttr. slå sig i svang, om fartyg: göra en sväng (runt om annat fartyg). Sedan slogh sigh Jägaren i swang achter om Troylus och .. sönderkrossade hans Kajuta. Girs E14 64 (c. 1630).
b) (†) bildl., i uttr. få sin tunga i svang, få fart på sin tunga (i fråga om att sjunga), komma i gång med att sjunga. Den yngsta kaptenen, en skönhet av rang, / börjar sjunga, / den äldre kaptenen snart ock får i svang / ”sinom tunga”. SöndN 21⁄1 1883, s. 3.
c) (†) i utvidgad anv.: kläm (se KLÄM, sbst.1 4) l. fart l. verv l. energi l. raskhet o. kraft. Ok huar .. (äregudinnans) snälle flyckt fick oförhindrad swang, / Erskall ur hennes Munn de fölljand ordens Klang. Columbus (SVS) 2: 199 (c. 1678).
2) om förhållandet att ngt är i omlopp l. i allmänt bruk l. allmänt används l. förekommer, företrädesvis o. numera bl. i förb. i svang, betecknande att ngt (t. ex. en sed) är i (allmänt) omlopp l. bruk l. gängse o. d.; jfr SVÄNG. Schultze Ordb. 5273 (c. 1755). Redan tidigt (i kristendomens historia) finna wi .. willfarelser i swang, till och med i jembredd med den rena apostoliska läran. Rudin 1Evigh. 2: 153 (1870, 1878). (Sv.) Mest i svang, (fr.) le plus couru. Berndtson (1880). Mormonerna kunde knappast ha haft fler legender i svang om sin Joseph Smith än man på Mundus-Investor hade om gubben Amos. Siwertz Tråd. 15 (1957). Bland de messianska framtidsvisionerna i svang på Jesu tid fanns en som höll på att Messias skulle vara av Davids ätt, en annan som trodde att han skulle vara av Arons hus. DN 24⁄12 1984, s. 21. — särsk. [i allm. efter motsv. uttr. i t.] i vissa uttr.
a) (†) uti sitt rätta svang, liktydigt med: använd på rätt sätt l. tolkad l. förstådd på rätt sätt. (Kung, präster o. riksdag har) begiärat .. then sanna Gudz rene lära och helga evangelium, thet och så för sandfärdigt bekiändt och uthi sitt rätte svangh, föruthan alt afvugt missbruk, drifves och predikes skulle. RA I. 1: 348 (c. 1630).
b) (†) i fullt svang, allmänt rådande, gängse, i ngts fulla svang, i det gängse utövandet av ngt. Forsius Fosz 18 (1621: i fult swang). Junius .. Arglist och falskheet i fult swang. Alm. 1662, s. 14. Nu weet man at krijg afkortar ofta i otijd menniskian lifwet, och medh thet timmeliga, i syndenes fulla swang ändat, förkortar för henne tillika thet ewiga: så witnar förfarenheten. Isogæus Segersk. 106 (c. 1700).
c) (†) ngts riktiga gång och svång, ngts rätta gång l. framgång; jfr e γ. (Växelbanker bör upprättas) effter som förmedelst Wexlers Credit och Krafft alle principalste och förnämbste Negotier i andra Rijken och Länder, hafwa theras richtige gång och swång. WexelBanckPriv. 30⁄6 1657, s. 1.
d) (numera föga br.) gå i svang, = e ; äv. i uttr. av typen gå i fullt (förr äv. full l. fulla l. fullan) svang, förr äv. gå starkt l. svåra i svang, komma l. vara i fullt l. livligt bruk, vara starkt rådande, vara fullt gällande l. gängse. RA II. 1: 197 (1612: gå i swång). Jagh förnimmer de Pålenske practiker gå starck i svangh. AOxenstierna 8: 286 (1633). Schroderus Os. 1: 343 (1635: swåra). Därs. III. 2: 165 (1635: i fullt). Rudbeckius Luther Cat. 55 (1667: fullan). Att för mynt sälja undersåter, var under förra århundradet en lika aktningsvärd, som i svang gående industri hos Tysklands småfurstar. Kullberg Portf. 234 (1850). SAOL (1923). — särsk.
α) = e α. Sälsamme föketidender hafve gåt i svång. OxBr. 5: 132 (1619). Innehållet af den i swang bland osz gående Skriften: Uplysning för Swenska Folket .. är nu allom bekant. Posten 1769, s. 523. De moderna ideer .. som här (dvs. i Uppsalas sällskapsliv) gå i svang. Törneros (SVS) 2: 142 (1827). Det gick i svang historier om .. (Tegnérs) tankspriddhet under utövandet av de lantliga värven. SvD 25⁄8 1947, s. 10.
β) (†) om smittosam sjukdom o. d.: grassera (se d. o. 2 b); jfr f α. Schroderus Os. 1: 135 (1635). Ett skeep war kommit från dantzig thär pesten i swang går med några handtwärksgeseller wthi. Ekeblad Bref 1: 279 (1653; rättat efter hskr.). Hygiea 1839, s. 309.
γ) = e β. De månge syndher, som i swangh gå. RA II. 2: 150 (1617). Stadhen Heraclea (ther som Skörachtigheten gick swåra i Swang). Schroderus Albert. 1: 185 (1638). Vngt Folck, som på universiteter lefwa, hwarest thet fördömde supande så mycket i swang går. Humbla Landcr. 100 (1740). Det ofog, som mångenstädes går i svang, att i sitt tal införa djäfvulens namn eller en omskrifvning däraf. Fehr Und. 62 (1894).
δ) i utvidgad anv. särsk.
α') betecknande att ngn l. ngt l. ngra är i verksamhet, särsk. i uttr. gå i största l. fullt l. i sitt fulla och starka l. i fullan svang l. gå mest i svang, vara i full gång l. i full fart (med sin verksamhet), gå för fullt o. d. Krijget gick i största swangh vthi Danmarck. Tegel G1 2: 60 (1622). Vij haffve exempel, att der licenter tages, dedt gå commercierne mäst i svangh. RP 6: 595 (1636). Krijgedt går nu j sitt fulle och starcke swång. RARP 3: 313 (1643). Een liuf Vocal-Music, Basuner, och Cornetter / The gå i fullan swang bland Pukor och Trompetter. Stiernhielm Fägn. 110 (1643, 1668).
β') med närmare anslutning till 1, om dryckesbägare o. d.: gå laget runt. För Slanger och Mörser, / Morgonstiernor, fylte Granater, och halfwe Canoner: / Gå här (vid dryckeslaget) i swang stoore Barkenmeyere, Bullar, och Bolkar, / Fylte på brädd. Stiernhielm Herc. 206 (1658, 1668).
e) vara i svang, förr äv. i svangen l. svanget, vara i (allmänt) bruk, vara gängse, vara (allmänt) rådande l. gällande, (allmänt) förekomma; vara på modet; vara i omlopp o. d. AOxenstierna 8: 164 (1633). Lyderne påstå .. att alla de spel, som nu äro i svang, såväl hos dem som hos Hellenerna, äro deras uppfinningar. Carlstedt Her. 1: 98 (1832). Liksom mot sjukdomar, så voro ock mot krigs- och eldfaror mångahanda magiska hjelpmedel i svang hos folket (under medeltiden). Rydberg Magi 136 (1865). Hypnotismen var i svang någon gång på 1890-talet. Kræmer Brantings 91 (1939). Falska sedlar var i svang i staden. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) om rykte l. berättelse l. anekdot l. yttrande o. d.: gå (omkring), cirkulera, vara i omlopp, spridas omkring o. d.; förr äv. vara i god svang, vara i friskt omlopp o. d.; jfr d α. Är och icke allenast sådant här hoss oss skedt, at sådane läre (dvs. irrläror) drifves och är i svanget. RA I. 1: 351 (c. 1630). AnderssonBrevväxl. 1: 346 (1836: god; om rykte). Jättarne, om hvilka en mängd sagor voro i svang, troddes hafva mycket förföljt de Christna. Lovén Folkl. 102 (1847). Rysliga historier från längre tid tilbaka voro också i svangen om .. (kapten Nystrands) omänskliga sätt att hantera sjöfolk. Högberg Baggböl. 1: 37 (1911). Talrika anekdoter var i svang om bokhållarens bedrifter och egenheter, nykter eller onykter. Gyllensten Grott. 257 (1973).
β) om ngt moraliskt förkastligt l. icke önskvärt; äv. vara i högsta svang, vara synnerligen allmän o. d.; jfr d γ. Den orichtigheet som medh Tiäru handelen härtill i Swångh warit. ÅngermDomb. 1648, s. 3. Engeland, der alla wälluster woro i högsta svang under Edvald den Tredies lyckeliga regering. Dalin Hist. 2: 486 (1750). Svedjandet synes .. vara i synnerligt svang i (Kronobergs län). Agardh o. Ljungberg II. 2: 375 (1856).
γ) (†) i fråga om handel: vara i sitt flor, blomstra, frodas, ha framgång o. d. Dhe förnembste argument, som kunne brukes, ähre först, att .. (invånarna i staden) väl kunne præsterat (dvs. betalat soldaternas lön), effter handelen i dette åhr myckit hafver varet i svång framför dhe förledne åhren. AOxenstierna 6: 85 (1631). RP 8: 423 (1641).
f) komma i svang (förr äv. i svangen), komma i (allmänt) bruk, bli vanlig l. gängse l. allmänt förekommande; komma på modet l. bli populär; komma i omlopp (l. cirkulation (särsk. om skrift l. mynt)); äv. i uttr. komma i fullt svang, komma i livligt bruk l. bli mycket vanlig, komma på modet. LReg. 127 (1618). Annerstedt UUH Bih. 2: 298 (i handl. fr. 1687: fullt). (Utför det rent) på det en Polsk latin .. icke hädanefter bland de lärda må komma i swang. ÅbSvUndH 68—69: 428 (1756). Nu, sedan ”läsperuker” och sådan styggelse .. kommit i svang .. så smörja våra kvinnor sitt hår till och med på Söndagen. Wigström Folkd. 1: 125 (1880). Vals och polka, som just då kommit i svangen. Nyblom Minn. 1: 101 (1904). Det kom kort (dvs. fotografier) i svang ute på samhället. Carlsson Hel 79 (1953). En mängd rykten om den mystiske främlingen kom i svang. SvHandordb. (1966). — särsk. (†)
α) om pest, i uttr. komma i svang med boskapen, börja grassera bland boskapen; jfr d β. Dahlman Reddej. 55 (1743, 1772).
γ) om företag l. institution o. d.: komma i gång (med sin verksamhet), ”få full fart” o. d. OxBr. 3: 44 (1623). När .. (handelskompaniet) kommer rätt i swang, så skole .. (delägarna) åhrligen föröffra ther uthaff en så stor Ränta, som thet inlagde Capitalet är. Schroderus Urs. F 1 b (1626). Så snart Academien någhot vidhare komer uthi svangh. OxBr. 10: 341 (1632).
δ) i utvidgad anv. särsk.
α') om person: göra framgång l. komma sig upp o. d. Det var Potemkin — högdjur i de tider, / Då man på dråp och otukt kom i svang. CVAStrandberg 5: 19 (1862).
β') i uttr. komma i svang hos ngn, om idéer: vinna insteg hos ngn (se INSTEG 3), få (ökat) inflytande hos ngn o. d. Nu blef jag bekant med Sam(uel) Hedborn och häraf kom nya Idéer i Svang hos mig. JAHazelius (1819) i 3Saml. 9: 163.
g) sätta, äv. bringa ngt i svang, bringa ngt i (allmänt) bruk, göra ngt vanligt; sätta ngt i omlopp l. cirkulation; sätta ngt i gång l. i rörelse; i uttr. bringa ngt i svang förr äv.: bringa ngt till efterlevnad l. efterrättelse; förr äv. sätta ngn i svang, göra ngn populär l. allmänt omtalad. Hanss Kon. Maij:tt kan .. stabilisera sin stat, och bringa i svongh alle di godhe ordinantier Hanss Kon. Maij:tt haffver opbrachtt i rickedh. OxBr. 5: 334 (1625). Sedan förbindelsen med de sydligare länderna bragt en mängd tyska, fransyska och latinska ord i svang, utfärdade slutligen Carl den elfte, åren 1683 och 1684, förnyade förbud emot främmande ords begagnande. Liffman Petersen 64 (1837). De många rykten, som satts i svang i samband med Cederborgskraschen och Handelsbankens misstroendeaktioner. De Geer Bergsl. 144 (1951).
h) (†) ge sig i svang med ngn, ge sig i lag l. i sällskap med ngn, slå sig ihop med ngn. Att ge sig i svang med denna bandit oroar honom mycket. Holme SagovVerkl. 2: 30 (1919).
i) (†) gå vid fullan svang, särsk. om bud (se d. o. 2 b): gälla l. följas helt o. fullt. Måste man Vngdomen på Barnsligh wijsz .. vptuchta i Gudz fruchtan och Herrans Förmaning, så at thet första och andra bodet, gingo wedh fullan Swangh, i sin Christeliga öfningh. Rudbeckius Luther Cat. 51 (1667).
Spoiler title
Spoiler content