[liksom ä. d. svenk, svenke av mlt. swank (pl. swenke), motsv. t. schwank (pl. schwänke), svängande rörelse, list, knep o. d. (se SVANK, sbst.2). — Jfr SVÄNKARE]
(†)
1) list (se LIST, sbst.1 2) l. knep (se KNEP, sbst.1 II) l. fint o. d.; i sht i pl.: ränker o. d.; jfr SVINK, sbst.1 Therföre synes oss rådeligit wara, thet man giffuer them före the beste ord och Swencker man leert haffuer. G1R 9: 209 (1534). Alt så pläge Danske hålle sijn breff, / Hwad ärliget blod slijk dichtade oc screff. / Må hwar Christen man betencke, / Turker och Rysser bruke ey slijke swencke. Swart Gensw. G 1 b(1558). (Han) sig giordt, förutan någre svänker. / Uthi commercier och navigation / Förfaren. Wennæsius Vitt. 221(1671). Hertig Waldemar talade til broder sin; / wi akte oss för Brunkes swänker. PolitVis. 88(1784). — jfr ROMAR-,RÄVE-SVÄNK.— särsk. i uttr. slå svänkor före, använda knep l. ränker. (Kung) Antiochus wille slå swenkor före, och lata vpskuffua saken (dvs. att dra sig tillbaka från Egypten). AAAngermannus VtlDan. 537(1592).
2) puts (se PUTS, sbst.2 3) l. skälmstycke l. spratt. Allahanda lättferdiga och skemtachtiga pusser och swencker, som man i Gestgiffuarehws, barnsöl och annor wällust oc sälskap driffuer. PErici Musæus 4: 115 a (1582).
3) om komisk l. roande berättelse (om puts l. skälmstycke o. d.). (Christopher Johanson Ekeblad har författat) en komisk berättelse, eller en Schwänk, om Een Sniderken och een Lus. Hammarsköld SvVitt. 1: 100(1818).
