[avledn. av ett verb motsv. d. svappe (se SVAPDYNGA)]
(†) i uttr. svapla med tungan, tala otydligt l. oredigt (o. obegripligt). (Hon) wille .. offenteligen icke något framtala, vthan stodh och hofz suåra ting vthj bröstet, och suaplade mz tungan, så att ingen kunne retta sig effter huadh hon sade. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 453(i handl. fr. 1618).
SAOB
