SVEDA sve3da2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[möjl. felaktig uppsnyggning av sv. dial. svea (fsv. sviþia), svedjeland, l. bildning direkt till SVEDA, v. (med i båda fallen anslutning till SVEDJA, sbst.); jfr äv. fsv. sviþa, f., svedjande, motsv. fvn. sviða, nor. nn. svide, avsvedjat stycke land]
(i vissa trakter) svedja (se SVEDJA, sbst. 2). Samma dag släpade mannen en harv från båten upp till svedan och satte yxan till roten på den fura, som skulle bli grundstocken till storstugan. Johansson RödaHuv. 1: 23 (1917). I en .. trakt i Finland befann sig understundom (småspovs)boet .. på gamla svedor. Rosenius SvFågl. 4: 339 (1935).
