publicerad: 1999
SVEPA sve3pa2, sbst.1, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SVIPA svi3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Spegel (1712), Landsm. 6: CCX (1886)) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. svep, Nah. 3: 2 (Bib. 1541), TullbSthm 18 ⁄ 5 1582: swep(er)); förr äv. SVEP, sbst.5, r. l. m. l. f. (LPetri Sir. 38: 25 (1561: swepen, sg. best.), Wigström Folkd. 2: 384 (1881: svepar, pl. obest.; i uppteckning fr. Skåne)) l. n. (Lindfors (1824)); best. -en resp. -et; pl. -ar (Wigström Folkd. 2: 384 (1881; i uppteckning fr. Skåne)) l. -er (se ovan).
Ordformer
(svep (sw-, -ee-) 1538—1881. svepa (sw-, -ee-) 1712 (: Swepor, pl. obest.)—1888 (: svepor, pl. obest.). sveper, pl. 1541—1582. svipa 1847—1916. swöp(er), pl. 1581)
Etymologi
[fsv. svepa, svipa, piska, sv. dial. svepa, piska, böjlig kvist, ris, svipa, kvast (av böjligt ris); jfr fd. svebe, svøbæ, (d. svøbe), nor. svepe, fvn. svipa, nor. nn. svipe, mlt. swepe, mnl. swepe, feng. swipe, swipu, samtliga: piska; samhörigt med fvn. svipa, skynda sig, fht. swipfen, röra sig snabbt, feng. swipian, swippen, piska, o. i avljudsförhållande till (o. möjl. äv. påverkat av) SVEPA, v.1; formen svep möjl. bildad i anslutning till liktydiga PISK, sbst.3 — Jfr SVEP, sbst.4]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) piska; äv. dels om böjligt ris (använt som piska), dels om riskvast. VarRerV 43 (1538). (I staden) skal man höra sweper smella, och hiwl buldra. Nah. 3: 2 (Bib. 1541). (Lat.) Mastix .. (Sv.) Gissel / piska / sweep. Linc. XX 5 a (1640). Then wachthålning med Swepor och sopor som .. sker (vid svedjandet). Broman Glys. 3: 82 (c. 1730). Jag förmanar och förbjuder (djävlar och annat otyg) .. vid de tre jernnaglar, som Jesus blef slagen fast på korset .. och vid de ris och svepar, som Jesus blef slagen med. Wigström Folkd. 2: 384 (1881; i uppteckning fr. Skåne). När skogsbon kommer till Falköping ock uppköpare fråga, hvad han har att sälja, svarar han: ”tvagor ock svepor ock kvastar, tja, tja, tja”. Landsm. 6: CCX (1886). I Liljendal ”skulle man hafva plägat under påskaftonen rida på en svipa uti stall och ladugårdar, hvarigenom trefnad och välmåga skulle beredas hästar och hornboskap under den stundande sommaren”. FolklEtnSt. 1: 260 (1916).
Ssgr (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: SVEP-RAPP. KrigVAH 1833, s. 263. Lundell (1893). —
B: SVEPE-SKAFT, se A.
Spoiler title
Spoiler content