SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVEPEL, m. l. r.; pl. -pler.
Ordformer
(äv. sue-, swe-)
Etymologi
[fsv. svepil, linda; avledn. av SVEPA, v.1 (o. SVEP, sbst.1, SVEPA, sbst.2)]
(†) linda l. blöja o. d. Hwad nw then heliga Jungfrun Maria haffuer hafft för redho til sina barnsäng, är ther aff nogh til förståndande, at thetta werduga barnet Jesus, icke hade retzliga en swepel ther thet kunde swepas vthi. LPetri 1Post. F 3 a (1555). (Sv.) Swepel, barn-mantel, (t.) die Windel. Lind (1738). Schultze Ordb. 5260 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content