SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1999  
SVEPA sve3pa2, v.1 -er, -te, -t, -t, förr äv. -ar, -ade, -at, -ad (pr. sg. -ar Trolle-Bonde Hesselby 53 (i handl. fr. 1657), CAEhrensvärd Brev 2: 109 (1796). -er LPetri KO 60 b (1561, 1571) osv. — pr. sg. pass. -as Möller 1: 143 (1745), ASScF 2: 1127 (1847). -es Stiernman Com. 3: 655 (1668: inswepes) osv. -s ORudbeck Borås. 23 (1776) osv. — ipf. -ade Schultze Ordb. 5259 (c. 1755), Knorring Torp. 1: 127 (1843: svepade om). -te Mat. 27: 59 (NT 1526) osv. — imper. svep Syr. 38: 16 (öv. 1536) osv. swöp 2Saml. 8: 179 (i handl. fr. c. 1620: swöp om). — sup. -at Landsm. XVII. 1: 35 (1671: inswepat), GFGyllenborg Vitt. 2: 82 (1780, 1795). -t OPetri Tb. 213 (1528: swept) osv. — p. pf. -ad Rudbeck Atl. 3: 47 (1698: inswepat, pl.), Björnståhl Resa 3: 60 (1778), Knorring Skizz. I. 1: 159 (1841: omsvepad). -d Münchenberg Scriver Får. 287 (1725: inswepd). -t Joh. 20: 7 (NT 1526) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NAD (numera bl. tillf., Johnson DrömRosEld 185 (1949: liksvepnad)), -NING, -SEL (se avledn.); -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(sweff- 1566 (: sweffte, ipf.). svep- (su-, sw-, -ee-) 1526 osv. sväp- (sw-) 1653 (: swäpa, inf.)—1895 (: sväpte bort, ipf.). swöp c. 1620 (: svöp om, imper.))
Etymologi
[fsv. svepa, swäpa (med svag böjning), kasta kläde l. dyl. om ngn l. ngt, hölja, sv. dial. svepa (med stark o. svag böjning), sätta upp en väv, med halm omsvepa hö till foder åt boskap, glupskt förtära, sluka m. m.; ss. starkt v. jfr det urspr. reduplicerande v. med stark böjning som föreligger i fvn. sveipa, kasta, slänga, hölja, feng. swāpan (med stark böjning), svinga, sopa, rusa, fsax. for-swēpan (l. möjl. for-swīpan, jfr nedan) i pret. sg. forswēp, fördrev, fht. sweipan, mht. schweifen (ss. starkt v.), svepa, svinga; ss. svagt v. jfr ä.d. svebe (d. svøbe), fvn. sveipa, kasta, svepa, mht. o. t. schweifen (med svag böjning), svänga, kröka, göra buktig (se SCHVEIFA) i avljudsförh. till mht. swīfen refl., skynda sig, got. -sweipains i midja-sweipains, syndaflod (o. möjl. till ett for-swīpan, se ovan), o. till fvn. svipa (med svag böjning), skynda sig, ila, piska. — Jfr SVEJF, SVEP, sbst.1, 2, SVEPA, sbst.1, 2, SVEPE, SVEPEL, SVIFTA, v.1, SVÄVA]
A. vira l. linda l. (in)hölja l. dyl. o. i anv. som närmast ansluter sig härtill.
1) i fråga om att anbringa ngt så att det mer l. mindre fullständigt omsluter l. övertäcker l. skyler ngn l. ngt: vira l. linda (ngt om l. kring l. över ngn l. ngt); hölja l. (över)täcka (ngt med l. i ngt); äv. med obj. betecknande ngn l. ngt varomkring ngt svepes: inhölja l. veckla in l. linda in (ngn l. ngt i ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. (särsk. ss. förled i ssgr o. i a, b) konkret, om klädnad som ngn l. ngt sveps in i o. dyl.; äv. refl. Hon svepte en sjal om huvudet. Men skinnen aff kedhlinganar sweepte hon om hans hender, och ther han war släter på halsenom. 1Mos. 27: 16 (Bib. 1541). Man kan .. en Löök .. vtholcke, och medh Triakelse igen vpfylla, sedhan skal man samma Löök vthi ett Khålbladh swepe, och vnder Asken steekia. Berchelt PestOrs. H 3 a (1589). Sweep Flesk kring om .. (kapunen) och lät honom thervthi steekas. Salé 35 (1664). Patienten svepes i ett täcke. Leopold 5: 451 (1799). Fruktslag, som man af erfarenhet vet vara lätt utsatta för att vissna, böra .. omedelbart efter svettningsperiodens slut omplockas och svepas i tunt papper. Abelin Frukt 223 (1902). Hon svepte sig i sin mantilla / och följde mig till min casilla. Taube FritiofVisb. 41 (1929). Olof läste slutet på artikeln i tidningen, som varit svept kring smörgåsen. Johnson Slutsp. 323 (1937). Hon förvarade hans urtagna hjärta i en ask hängande över sin säng, svepte sina salar i svart kläde, i beckmörker satt hon dygnet runt, begråtande maken och plågande barnet. KvinnLittH 1: 44 (1981). — jfr BE-, INNE-, KRING-, OM-, PÅ-SVEPA m. fl. — särsk.
a) för begravning svepa (lik) i tyg l. lakan l. klädnad, kläda; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om klädnad vari lik svepes. När Joseph hadhe taghit lekamene(n), swepte han honom j it reent linnet clädhe, och ladhe honom j sina nyia graaff. Mat. 27: 59 (NT 1526). Then sedhen at man sweper lijk vthi Lijnlakan, är vptaghen effter wårs Herres Jesu Christi Swepningh. KOF 1: 499 (c. 1618). Hennes Maj:ts Lik, swept i silfwertyg garneradt med guld-spetsar, .. lades af Des Hof Fruentimer i en med swart sammet beklädd kista. PH 12: 416 (1782). (J. Gyllenstierna) sveptes i den silfvertygsdrägt, i hvilken han nyss förut mottagit sin konungs brud. Beskow i 2SAH 30: 123 (1857). Gustav och Kalle Seffer hjälptes åt att snickra kistan och Katarina sydde svepningen. Salminen Katr. 272 (1936). Med skicket att jorda de avlidna följde i Egypten seden att svepa de döda i de dräkter de i livstiden burit. Form 1940, s. 144. (Han) skulle .. säga åt Svenska Anna att komma hit och tvätta och svepa liket och göra det i ordning för kistan. Moberg SistBr. 48 (1959). Svepningen utförs av begravningsbyråns personal vid bårhusavdelningen där patienten dött. Uddenberg Rätt. 100 (1985). — jfr LIK-, MUMIE-SVEPNING.
b) (numera i sht i skildring av ä. förh.) med avseende på spädbarn: omvira med l. insvepa i mjukt tyg l. lindor o. d.; ofta liktydigt med: linda (se LINDA, v. 1 b); äv. i uttr. svepa (spädbarn) i ngt; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om plagg l. tygstycke vari spädbarn svepes. Och (hon) födde sin son förstabarn, och swepte hono(m) j linde cläder, och ladhe hono(m) nedh(e)r j krubban. Luk. 2: 7 (NT 1526). Bandelette, et litet band eller bindel, såsom hwarmed et sår förbindes, et barn swepas. Möller 1: 143 (1745). Då barnet swepes, bör swepningen ej ske hårdt, utan så lätt, att barnet fritt kan röra sig. Wåhlin LbLandth. 100 (1804). Första svepningen skulle alltid .. wärmas på förstugodörren, på det att barnet ej måtte blifwa ömtåligt för köld. Lovén Folkl. 175 (1847). De helt små barnen hafva alls inga kläder, utan ligga svepta i fina skinn och mossa i ett slags vagga. Düben Lappl. 202 (1873). Svensson SkånFolkdr. 265 (1935).
c) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (samla ihop o.) omge (hö) med halm (till foder åt nötkreatur); äv. i uttr. svepa hö i halm o. d.; äv. (särsk. i de särsk. förb. SVEPA IHOP, SAMMAN): samla ihop (ngt till ngt). Det afhuggna swepes behändigt til en kärfwa och lägges ner på marcken. ÅboT 1775, s. 184. Man må .. denna qväll (dvs. den heliga torsdagskvällen) .. icke ens svepa hö till kreaturen. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 188 (1863). Till nattfoder (åt korna) ”svepes” en hötapp i råg- eller hvetehalm. Langlet Husm. 766 (1884).
d) (i sht i vitter stil) i bildl. l. utvidgad anv. (jfr e); särsk. om dimma l. skymning l. mörker l. ljus l. skimmer l. dyl.: inhölja l. betäcka l. omgiva l. utbreda sig omkring (ngt); äv. i uttr. svepa ngt i ngt, inhölja ngt i ngt, betäcka l. omgiva ngt med ngt; äv. i uttr. svepa ngt (äv. sig) omkring l. över ngt, bilda ett hölje av ngt omkring l. över ngt, utbreda ngt omkring l. över ngt. Frese VerldslD 28 (1714, 1726). Det vida fältet sveps uti en sky af dam. ORudbeck Borås. 23 (1776). Solen hade redan neddalat på sin blå bädd, och nattens skuggor svepte omkring bergen sin grå skymning. Carlén Rosen 369 (1842). Allt är svept i snö och is hela året om. Svensén Jord. 53 (1884). En dimma svepte trädens toppar, / Jag kände några kalla droppar / På kinden som ett förebud. Tigerschiöld Dikt. 1: 48 (1888). Ett tunnt rökflor svepte sig öfver trollkretsen. Rydberg Vap. 369 (1891). Himlens bolmande moln med aftonsolsfärgade kanter i flytande eld svepa en sällsamt skälfvande dager öfver landskapet. Lindqvist Stud. 249 (1906). Den kyligt svepande gryningsdimman står som en hög vit mur. Moberg Rosell 384 (1932). Dimman svepte nejden i ett töcken. SvHandordb. (1966). — jfr OM-SVEPA.
e) (i sht i vitter stil) i bildl. anv. (jfr d); särsk.: inlinda l. inhölja (ngn l. ngt i ngt), omgiva l. omfatta (ngn l. ngt med ngt), särsk. i uttr. svept i dunkel, höljd i dunkel (se HÖLJA, v. 1 g); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Dalin Arg. 2: 33 (1734, 1754). Evigheten skall förklara hvad tiden svepte i mörker. Wallin Rel. 2: 360 (1823, 1827). De närmare omständigheterna vid denna märkliga företeelse (dvs. den korta livslängden hos adelns släkter) äro ännu svepta i dunkel. Fahlbeck Ad. 1: 132 (1898). (Atterboms brev till fästmön) äro svepta i gudliga talesätt. SvD 4 ⁄ 2 1933, s. 9. Nå, då var det väl alldeles förbannat skönt att få sova till exempel .. att få bli gammal, att få ha allt bakom. Att få en skön svepning av likgiltighet och rutin. Thorén Herre 129 (1942); jfr a. Men det är föga nöjaktigt, när .. (A. Holmsen) tror Finland .. distanserat genom sitt avstånd och därför sveper tystnad kring den sågtekniska uppfinningen. HT 1949, s. 210.
2) [jfr motsv. anv. av t. schweifen] vävn. i fråga om att sätta upp väv gm att vinda upp (varp) på garnbommen efter det att den trätts genom o. fördelats i vävskeden; sätta upp (väv) gm svepning av varpen; äv. abs.; jfr BOMMA, v.1 2. Flickan .. tog garnen och lagade till väf, och begynte bomma, och varpa, och svepa. SvFolks. 435 (1849). Om man skall svepa en väv med grov varp, kan man med fördel låta skedklaven sitta kvar och ha skeden insatt i denna under svepningen. Skeri-Mattsson Vävst. 45 (1937). StSy- HandarbB 241 (1972).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om idisslande ko o. d., i uttr. svepa (gräs l. annat bete) med tungan, (beta gm att) linda tunga runt tova (av gräs l. annat bete) o. rycka av den; äv. intr., i uttr. svepa om (gräs l. annat bete), om tunga hos betande ko o. d.: linda sig runt (gräs osv.) (o. rycka av det). Brauner Åker 144 (1752). Har ej Oxen och Koen så högt bete, at det kan swepas med tungan, så swälta de. Dens. Bosk. 19 (1756). (Man bör ha) flere afskilde beteshagar, uti hwilka kreaturen skiftewis insläppas, ty då hinner gräset något växa imellan hwar gång, så at Kor och Oxar kunna swepa det med tungan. Alm(Sthm) 1784, s. 44. Den sträfva tungan (hos en betande kalv) sveper om ängssyrans rödbruna blommor. Rosenius Naturst. 24 (1897).
4) [anv. utgående från 1] (numera föga br.) om kypare på stadshotell l. restaurang: snabbt avduka (bord) gm att svepa in använt porslin o. bestick o. dyl. i duken. Någon restaurang, där kyparna skyndade de sista stegen före midnatt, innan de började svepa borden. Lo-Johansson Kungsg. 307 (1935).
B. vika ihop l. samman (ngt); böja.
5) (numera mindre br.) vika ihop l. samman (ngt av tyg o. d.). Rockar och kjolar flaxade utför .. (kyrkgången) som svepta fanor, vilka vinden strax skulle veckla ut. Lo-Johansson Stat. 1: 136 (1936).
6) (i fackspr., i sht konst. o. slöjd.) böja l. forma (trä) o. därigm åstadkomma en (mjukt) svängd l. buktande form; särsk.: vika o. forma (i vattenbad l. ånga uppmjukat) träspån till vägg l. sida i runt (l. ovalt) träkärl. Nytt Skrifbord med swepta fötter under. VRP 12 ⁄ 8 1782. Laggade, svarvade, svepta och skurna träkärl buro alltid bomärken på undersidan. Gruddbo 551 (1938). Andra runda typer (av ostformar) har botten av trä och sidor av ett svept spån eller av laggade stavar. Kulturen 1971, s. 18. (Rokoko)Stilens elementa (hos en sekretär) återfinns egentligen endast i de vertikalt svepta gavlarna, de svängda benen, den konturerade klaffen samt fasadens likaså konturerade nederkant. Fatab. 1980, s. 124. — jfr LÄTT-SVEPT.
7) [jfr motsv. anv. av t. schweifen] plåtsl. gm drivning (se DRIVA, v.2 21) åstadkomma en (mjuk) böjning l. vikning på (kant l. mynning av runt l. ovalt bleckkärl); äv. abs.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om den utböjda kanten osv.; jfr SCHVEIFA 2. Att svepa .. är en art af drifning, ty blecket böjes ej allenast, utan sträckes äfvenledes. Almroth Karmarsch 401 (1839). Randen af ett rundt eller ovalt kärl skall stundom svepas, d. v. s. erhålla en lindrig böjning utåt, hvarigenom kärlets mynning förstoras. Scheutz Bleckarb. 17 (1849). Därs. 57 (: svepningar). WoJ (1891). — jfr LÄTT-SVEPT.
C. i fråga om rörelse o. i anv. som närmast ansluter sig härtill.
8) intr. (jfr 9, 11, 15): med jämn o. i regel snabb l. häftig (ofta bågformig) rörelse fara (fram) över en yta l. genom luften; stundom äv. utan tanke på hastighet l. häftighet osv., särsk.: högtidligt l. värdigt o. d. röra sig l. förflytta sig; i sht med bestämning inledd av prep. (särsk. över l. omkring l. genom l. från), betecknande varöver osv. ngn l. ngt sveper; äv. tr. (se e).
a) med saksubj.; särsk. om vind: (hastigt l. häftigt l. virvlande) dra l. stryka fram; äv.: blåsa l. slå l. piska hårt l. häftigt. Holmberg 897 (1795). Flygsanden svepte omkring dem, så att de knappast kunde se, och en isande kall vind blåste. AB(L) 1895, nr 289A, s. 3. Första morgonen var jag som bäst sysselsatt med att skriva brev, då jag plötsligt kände en stark parfymdoft svepa genom rummet. Lagergren Minn. 3: 10 (1924); möjl. särsk. förb. De första björkbladen föllo och svepte rasslande längs gatorna. Berg BlåDrag. 195 (1936). (Gårdsplatsen) var en värld för sig själv, skyddad mot vindarna, som svepte från havet och över backarna. Böök i 3SAH LX. 2: 16 (1949). Strömmen svepte porlande utmed skarpt eroderade strandterrasser. SvGeogrÅb. 1949, s. 27. En obehagligt frostig vind svepte över järnvägsstationens perrong. Gyllensten Grott. 224 (1973); möjl. särsk. förb.
b) om person, äv. djur; om person stundom äv. med bibetydelsen: röra sig l. komma farande på ett överlägset l. nedlåtande, stundom värdigt sätt; äv. i uttr. svepa i väg, hasta l. skynda iväg; om fågel äv.: sväva; förr äv. [jfr motsv. anv. av t. schweifen]: ströva omkring. (Sv.) Swepa, (lat.) vagari. Ihre (1769). Högt ofvanför (gravkullen) svepte gamarna på utspända, orörliga vingar i vida kretsar. Zilliacus Hågk. 119 (1899). Hon svepte genom rummet och stod i begrepp att göra en utmärkt sortie. Törngren Jepson LadyNoggs 33 (1910); möjl. särsk. förb. De .. höggo fången i vardera rockärmen, och så svepte de i väg i ett rasande tempo. Blomberg Överg. 193 (1915). Över de sanka ängsmarkerna svepa viporna i tvära kastningar. Schiller DrMargNyck. 48 (1930). Nu kommer en klunga pojkar svepande på skrillorna. Forsslund LuftLock. 25 (1933). Hon sveper iväg i den gröna kappan och chefen står och tittar efter henne genom skyltfönstret. Fogelström Vakna 24 (1949). Ja, sa fröken Wallerin kort. Den franska skrivningen ska lämnas på måndag som vanligt. Sen svepte hon iväg ut igen. Dahl När 199 (1966).
c) i överförd anv. av ab; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., om rörelse: som kännetecknas av svepande. En svepande wienervals. Ibland seglar en albatross under stora svepande vingrörelser över masttopparna. Martin PampL 11 (1930). Et comme c’est gracieux! utropade han när en ung dam gled förbi honom i ett svepande ytterskär. Siwertz Förtr. 11 (1945).
d) i mer l. mindre bildl. anv. av ac. Lysander Faust 10 (1875). En stämning af minne och död sveper genom de kalla, obebodda rummen. Roos DjupSag. 41 (1901). Den finansiella sidan av en eventuell flottplan har diskuterats på vissa håll i pressen. Rätt friska vindar svepa därvid genom spalterna. VFl. 1937, s. 194. Allt (i dramat) sveper i väg med fruktansvärd fart — det är tårar och knäfall och förbannelser. Bergman i 3SAH LV. 1: 164 (1944). Det sveper en privatiseringsvåg över världen. SDS 7 ⁄ 11 1990, s. 2.
e) tr.
α) [utlöst ur förb. svepa över] (numera föga br.) om vind: svepa (i bet. 8 a) över (ngt). I öster / flög ju den väntade stormen opp, / sveper redan Soraktes topp. Rydberg Dikt. 1: 213 (1882).
β) [utlöst ur förb. svepa förbi] (i vissa kretsar) i travsport, om häst under tävling: (snabbt) springa förbi (häst o. d.), svepa förbi. GbgP 23 ⁄ 11 1986, s. 51. Sist imponerade .. (hästen Pagan) stort, då hon från köposition svepte fältet till lätt seger. DN 10 ⁄ 1 1994, s. D 5.
9) intr.: fladdra l. svänga med svepande (se 8 c) rörelser; särsk. om (tyg i löst hängande) klädesplagg. Hon bar ännu den lätta vita brudklänningen, som fladdrade och svepte vid varje steg. Johansson RödaHuv. 2: 129 (1917). (Käringen) flaxade med armarna ett litet slag för att ta bättre fart och gav sig i väg rakt upp i luften med svepande kjolar och rykande kvast. Essén Brilj. 221 (1918). Kandelabrarnas evighetsflammor svepte hit och dit, regelbundet, som följde de gudarnas andedräkt. Ancker Haslund Zaj. 91 (1934). Muslinet svepte om henne som en sky, när hon svängde sig. Beijer BritaGrossh. 280 (1940).
10) tr. (jfr 8 e, 11, 14): komma (ngn l. ngt) att (hastigt l. häftigt l. med vid(a) l. bågformig(a) rörelse(r)) förflytta sig (mot l. utför ngt o. d.), komma (ngn l. ngt) att röra sig svepande fram (mot l. utför ngt o. d.); om vind o. d. äv.: (virvlande) avlägsna (ngt från ngt); äv. bildl., särsk. i uttr. svepa iväg ngt efter ngn, särsk. (numera bl. mera tillf.): ropa ngt efter ngn; äv. refl., förr särsk. i uttr. svepa sig fram med (simfötter), om fågel: (med svepande rörelser) förflytta l. ta sig fram (med simfötter). Hafua watufoglar (av naturen) fått bredhe och sammanfattadhe fötter såsom skröflar, ther medh the kunna i watnet suepa och roo sigh fram. Forsius Phys. 161 (1611); jfr 11. Så blev det att svepa sig utför tornbacken för att möta (skid)löparne vid krönet. ÖstersundP 1925, nr 47, s. 3. Strömmen får svepa flugorna runt mot den egna stranden, varefter kastet förnyas. Hammarström Sportfiske 96 (1925). Och sol och vindar svepte dagg från gräset, / en solröksbölja dolde bergets kam. Viksten SkogSjung. 37 (1933). Och man svepte i väg ett hurrarop efter henne. Johnson Här 214 (1935).
11) tr. (jfr 8 e, 10, 14), med obj. betecknande kroppsdel (särsk. hand) l. redskap o. d. som hålls i handen l. klädesplagg o. d. som tillhör subjektet: (hastigt) föra i vid l. halvcirkelformad l. bågformig rörelse, (hastigt) komma att röra sig i vid l. halvcirkelformad l. bågformig rörelse; äv. (o. i sht) intr., särsk. i uttr. svepa med ngt, med stora vida rörelser l. i vid l. halvcirkelformad bana svänga l. kasta l. slänga o. d. med ngt (särsk. i uttr. svepa med hatten, med handen föra hatten utåt o. nedåt i en vid, halvcirkelformad rörelse (därmed betygande artighet l. underdånighet o. d.)); äv. bildl. Där gingo tre jäntor i solen / på vägen vid Lindane Le, / de svängde, de svepte med kjolen, / de trallade alla de tre. Fröding NDikt. 53 (1894). (Han) svepte med den avtagna hatten ända ned utefter gräset. Heidenstam Svensk. 2: 113 (1910). Det finns intet som så förstör ens kastning som att ständigt .. stå och svepa med en för lång lina, vilken sällan eller aldrig faller korrekt på vattnet. Hammarström Sportfiske 74 (1925). Alla varningar sveptes åt sidan med en suverän gest. GHT 12 ⁄ 4 1944, s. 10. Jag har tretton fingrar på höger hand / och när jag sveper den genom mörkret / fräser det fosfor och elakhet. Forssell Röst. 100 (1964). — särsk.
a) i p. pr. i adjektivisk anv.; särsk. om rörelse, särsk. om penseldrag: stor o. bågformad l. mjukt svängd o. d. Långa och långsamma, svepande årtag. Hedin Transhim. 1: 54 (1909). Dekorationsstilen (på lerkärl från staden Rhages i Persien) är fri och levande, gärna förekomma människoframställningar målade med mjuka och svepande penseldrag. Munthe IslamK 230 (1929). Lidman Blodsarv 218 (1937; om simtag). En lång, gänglig norrman reste sig och slog honom handlöst i golvet med ett svepande slag på käken. Fredricson Res. 39 (1940). När hon såg att jag inte förstod gjorde hon en svepande gest ut mot raden av bilar intill trottoarkanten därute. Larsmo Stumh. 48 (1991).
b) i utvidgad anv., i fråga om att med en svepande rörelse med kroppsdel (särsk. hand) l. redskap o. d. som hålls i handen slå l. drämma till l. fösa till (ngn l. ngt), svepande slå, svepande drämma till; särsk. i de särsk. förb. SVEPA IN, PÅ, TILL; äv. med obj. betecknande kroppsdel: svepande drämma till. Han svepte bollen, pucken i mål. På samma gång / svepte han svansen med sjungande sus, / våt och tung af urin och grus, / tvärt öfver vargens ögonklot. Andersson MickelR 239 (1900). Nu gäller det att svepa iväg bollen utan att beröra marken .. varken under framsvingen eller vid tillslaget. Grafton Golfteknik 98 (1976).
12) [bet.-utveckling ur 11 a] i p. pr. i adjektivisk anv., med tanke på att ngt, i sht konstnärlig verksamhet, görs hastigt o. i grova drag (utan tanke på detaljer), ofta liktydigt med: allmänt l. i grova drag hållen l. utförd; översiktlig o. d. En svepande formulering. Benägenheten för stora, svepande grepp, för panoramatiska verkningar (hos två författare). SvD 5 ⁄ 4 1922, s. 9. (Författaren A.) Lundkvist har ett friskt, svepande språk. SvD 11 ⁄ 4 1930, s. 11. Varken som poet eller berättare har .. (H. Blomberg) varit rädd för de stora, svepande penseldragen och de flammande lyrismerna. GHT 1935, nr 291, s. 3. De svepande dragen i .. (Strindbergs) översikt Svensk natur från början av 90-talet, har tågresans rytm. Björck HeidenstSek. 45 (1946). (O. II) ger här (dvs. i ett tal) fritt lopp åt den böjelse för svepande världspolitiska konturteckningar, som (osv.). HT 1949, s. 107. (President L. B. Johnsons anförande) inrymde så många generaliserande och svepande vändningar att det är svårt att göra några bedömningar innan det föreligger konkreta förslag. DN(A) 7 ⁄ 1 1965, s. 6.
13) (†) i fråga om ritning l. formgivning av fartygsskrov: med passare o. d. rita l. dra (en båge l. cirkel o. d.); äv. abs. Rålamb 10: 2 (1691). Centrum H. swepes ifrån bredden opföre. Därs. 26. Ifrån hwilken punct (dvs. S) Bogen kommer at swepas efter bästa facon, omdömmen och omständigheterne med en Hand-Cirkel eller Mall. Rajalin Skiepzb. 35 (1730). Utrundningen på bäddstockarne svepes ifrån Centro G. VetAH 1747, s. 45. Witt Skeppsb. 160 (1863; abs.).
14) intr.: i stora (svängande) rörelser fara l. stryka över en yta l. ett område o. d. för avsökning l. lokalisering av ngt, äv. om fiske medelst not l. trål; äv. tr. (jfr 8 e, 10, 11). — särsk.
a) om ljus(stråle) l. blick l. öga l. optiskt instrument o. d.: (sökande l. forskande) röra sig l. stryka i stora (svängande) rörelser (över ngn l. ngt l. kring l. längs ngt), (sökande l. forskande) glida l. fara (över ngn osv.); i sht förr äv. tr.: svepa över (ngn l. ngt). (Krigsfartygens) elektriska ljus började ifrigt att svepa hit och dit öfver vattenytan. IllMilRevy 1898, s. 100. Hans öga svepte längs trottoaren för att se en hand höjas till tecken, att han var önskad. Hellström Kusk. 153 (1910). Krigsfartygens strålkastare svepte hela natten öfver stadens hus. Hedin Indien 1: 9 (1910). Från passet sveper blicken väldiga vidder. Dens. Transhim. 3: 29 (1912). Hon lät blicken svepa över rummet. Funch o. Wettergren Hawaii 224 (1934). (Hon) taxerade mig med en svepande blick. Widegren FrkSolst. 26 (1936). Han lät strålkastarna svepa kring fältet. SvHandordb. (1966).
b) i uttr. svepa med blick(en) l. strålkastare o. d. över ngn l. ngt, i sht förr äv. svepa ngn l. ngt med blick(en) o. d., (sökande l. forskande) låta blick(en) osv. svepa (i bet. a) över ngn l. ngt. Han .. svepte Vejde med en stor blick ur de granna sfinxögonen. Öberg Makt. 2: 140 (1906). (Han) svepte med blicken öfver sina åhörare, som om han ville fånga dem alla i ett enda ögonkast. Hellström Kusk. 158 (1910). Haak, som stod och svepte havets dimmiga horisont med batterikikaren, rapporterade: en torpedbåt. Hedin Front. 567 (1915). Fastän vi voro så moderna .. hade vi dock ingen strålkastare, som vi kunde svepa den mörka vattenytan med. SvKryssKlÅ 1935, s. 154.
c) med anordning l. redskap o. d. avsöka (vattenområde); äv. i fråga om fiske med not l. trål. — jfr STÅNG-SVEPNING.
α) i fråga om fiske medelst not l. trål. En svepning med noten alldeles utanför landremsan gav endast tretton små igelkottsfiskar. Pehrson Beebe KamSkrbl. 66 (1928).
β) sjömil.: med (av fartyg l. helikopter bogserad) anordning avsöka (vattenområde) för att lokalisera o. oskadliggöra minor, ofta liktydigt med: befria (vattenområde) från minor (äv. i uttr. svepa (vattenområde) från minor); äv. med obj. betecknande mina: lokalisera o. oskadliggöra; äv. i uttr. svepa efter minor; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskilt fall av svepning. Kapten Wallenberg använde vid eftersökandet (av den sjunkna ångaren) två ångslupar och begagnade sig af samma arrangement, den s. k. ”svepningen”, hvarmed örlogsflottan draggar upp utlagda minor. VL 4 ⁄ 10 1895, s. 2. (Pansarbåten) Thor satte ut sina ångslupar för att ”svepa” eller minsopa farleden vid Oset. SD(L) 1899, nr 455, s. 2. Efter ”Folkes” reträtt kunde röd styrka i all sköns ro börja svepa minorna i Eknösundet. PT 1908, nr 219A, s. 3. Försvarsfrågan 82 (1913: efter). Slutligen är fartyget försett med minor samt med anordningar för utläggandet av dessa och för svepning av fiendens minor. VFl. 1934, s. 42. Svepningarna (efter ett plan som störtat i Östersjön) gåvo negativt resultat. ST 1938, nr 136, s. 9. Båtarna äro avsedda för svepning av grunda minfält. TT 1941, Skeppsb. s. 62. Den tredje tankbåtskonvojen var .. svårt försenad eftersom hög sjö och sandstormar hindrade de amerikanska helikoptrarna .. att svepa vattnet från minor framför konvojen. DN 22 ⁄ 8 1987, s. 10. — jfr MIN-SVEPA o. MIN-, RÖJ-SVEPNING.
d) (i fackspr.) medelst elektronisk utrustning svepande avsöka (en yta o. d.); särsk. dels i fråga om sådan avsökning av rum l. byggnad för lokalisering av mikrofon o. d., dels i fråga om avsökning av bild o. d. på en roterande trumma o. d. för överföring till film l. dataminne o. d. Scan (dvs.) avsök/a, -ning, vid antenner; svep, -a, vid bildrör. PrelRadarteknOrdl. 17 (1951). Ordet scanning borde ha ersatts med t. ex. svepning (vid en översättning). TT 1962, s. 1142. Elektronisk kontroll mot avlyssning, s k svepning, kan utföras när som helst. SDS 3 ⁄ 3 1986, s. 3.
15) intr. (jfr 8, 9, 11), om pisksnärt l. björkris använt vid aga, i uttr. svepa (om)kring l. om (kroppsdel), snärtigt o. smärtsamt linda l. sno sig omkring (kroppsdel); jfr 1. Inga andra slag av piskan få begagnas, än .. sådane, der slängen sveper omkring bålen. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 24 (1836). Skolgossarna tyckte .. ej om någondera änden (av björkriset), men fingo de välja, togo de hellre den tjocka, ty smaländen svepte om fingrarna rätt som ett eldbad. Topelius Läsn. 7: 106 (1891).
16) [jfr sv. dial. svepa, sopa] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) samla ihop l. samman (ngt); sopa. (Sv.) Swepa, (lat.) verrere, alias sopa. Ihre (1769). (Nyländska) Svipa .. (dvs.) En qvast hvarmed något svepas eller sopas tillsammans. ASScF 2: 1127 (1846, 1847); möjl. särsk. förb.
17) [bet.-utveckling ur 11] med avs. på dryck l. föda: hastigt sätta i sig; hastigt dricka ur l. upp (ngt), hastigt äta upp (ngt); särsk. med avs. på alkoholhaltig dryck; äv. abs. Han svepte en kopp kaffe på stående fot. Johnson FarbrTrulsl. 94 (1889). Omsider ingicks ett vad .. hvarpå den blifvande eldätaren genast beredde sig att ”svepa” en fjerdedels liter kokhett vatten. SD(L) 18 ⁄ 5 1895, s. 8. ”Assessorn” sjelf svepte tre portioner. NTIdr. 1898, julnr, s. 37. Hedberg Prins 323 (1936; abs.). Och hon svepte glas efter glas på ett sätt som inte förrådde nån brist på vana. Fogelström Somm. 103 (1951). Han .. svepte resten av groggen i ett drag. Gustaf-Janson Kiv. 27 (1971).
D.
18) [eg. bildl. anv. av 8] intr. o. refl., om naturformation o. d.: breda l. sträcka ut sig i en vid båge o. d.; i sht i p. pr. (äv. i adjektivisk anv.); äv. (i den särsk. förb. SVEPA UT) tr.: breda l. sträcka ut sig i (ngt). Från stranden (i Skåne) .. sträcker sig landet inåt i öppna slätter, än släta som ett golf, än svepande sig i sköna våglinier, där åkrarna breda ut sig som väl kammade fällar. Strindberg TrOtr. 4: 140 (1897). Snön täcker ut, rundar av, lindar in — den trasigaste terräng blir mjuk och svepande i linjen. Rogberg Två 15 (1929). En höjd av karakteristisk norrlandstyp, med lång svepande sluttning ned mot Norra sundet och med fri utblick över staden. TurÅ 1930, s. 279.
Särsk. förb.: SVEPA BORT10 4. jfr bortsvepa.
1) till 8, särsk. till 8 a. Och solen steg: och från den öken, / Som låg omkring oss, svepte lätt / I ringlar bort det gråa töcken. CVAStrandberg 3: 327 (1853). En kylig vind började efter dagens hetta draga fram och svepte bort öfver den vidsträckta sluttning, på hvilken lägret var slaget. Sjöstedt Storv. 322 (1911).
2) till 10. Med alla muskler spända styrde roddarna rakt ut i strömmen, vilken ögonblickligen svepte bort färjan som ett flarn. Hedin Bagdad 183 (1917). särsk. bildl. (Generalförsamlingen i Glasgow år 1638 tog) en rad af beslut, som i ett slag sväpte bort alla de för presbyterianska kyrkan främmande inrättningar, som de stuartska regenterna .. infört. Stavenow EngRev. 71 (1895). Medan han vaskade kom en feber över honom och svepte bort honom ur livet. Moberg Nybygg. 338 (1956).
3) (†) till 10, 16: gm att sopa förflytta l. undanskaffa (ngt), sopa bort. (Sv.) swepa bort, (lat.) verrendo auferre. Ihre (1769).
SVEPA FRAM10 4. till 8 a, b: (hastigt) röra sig l. förflytta sig fram l. framåt; om vind l. vattenmassa o. d. äv.: vräka fram; äv. bildl. CVAStrandberg 3: 222 (1854). Väldiga yrväder pläga vid denna tid på året (dvs. i slutet av november) flera dygn å rad svepa fram öfver Upsalaslätten. Verd. 1886, s. 198. (Tottenhams forwards) svepte fram öfver fältet i en perfekt linje, öfverdådigt passande bollen. NordIdrL 1901, s. 192. De ryska myndigheterna har nu högst fyra dagars frist innan vattenmassorna i Zeravsjanfloden bryter igenom den jättefördämning som uppstått efter förra veckans jordskred och med förödande kraft sveper fram över sagostaden Samarkand. DN(A) 28/4 1964, s. 8. Ryktena fortsatte att svepa fram över Sovjetrikets huvudstad. Därs. 24/10 1964, s. 2. jfr framsvepa.
SVEPA FÖRBI10 04. till 8, 10: (hastigt, stundom äv. värdigt l. högtidligt) förflytta sig förbi (ngn l. ngt); äv. abs. Frasandet af Mrs L:s sidenklädning väckte mig ofta i hvardagslag ur mina studier, när hon i full gala händelsevis svepte förbi dörren till biblioteksrummet. Ödman UngdM 2: 38 (1876, 1881). Kapten Vitale svepte med långa steg förbi halftroppen. Janson Lögn. 18 (1912). Bilarna svepte förbi på körbanan. Gustaf-Janson KärlekDec. 66 (1959).
SVEPA GENOM, HOP, se svepa igenom, ihop.
SVEPA I SIG10 4 0, förr äv. UTI SIG. (vard.) till 17: hastigt o. glupskt förtära l. dricka (ngt); särsk. med avs. på alkoholhaltig dryck. Hon har sett kreaturen .. swepa uti sig grofwa qwistar nog, utan att må illa. VästmFmÅ 13: 97 (1772). Han svepte i sig ett fullt dricksglas. Hedberg Räkn. 263 (1932). Utan att säga ett ord steg hon upp, svepte i sig konjaken, gick fram till stolen och tog på sin kappa som hängde där. Karlzén BlåNov. 110 (1951).
SVEPA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. till 8, 10; äv. abs. (Borgholms slott) är ofantligt rymligt med en mängd salar och gemak, som nu äro alldeles tomma och där vinden fritt sveper igenom. Sandström NatArb. 1: 198 (1908). Sålunda svepte vi igenom Vänersborg (med en minibuss) under de eggande rytmerna av ”The naughty lady of Shade lane”. TurÅ 1956, s. 237. Kurvor sveper .. (en Bentley Turbo) igenom platt som ett strykjärn utan att förlora sin värdighet. DN 18 ⁄ 3 1988, Bil. s. 13. särsk. (vard.) bildl., särsk. med avs. på bok: hastigt (o. ytligt) läsa igenom. IllSvOrdb. (1955).
SVEPA IHOP10 04, äv. HOP4, stundom TILLHOPA040 l. 032.
1) (†) till 1 c, 16, bildl.: slå l. sätta ihop (ngt till ngt). Ändoch .. (Jesus) otaligha många predikan giorde .. likwäl sweper them S(ankt) Petrus här tilhopa vthi ena knippo. PErici Musæus 5: 13 a (1582).
2) till 5: (hastigt) vika l. veckla ihop (ngt av tyg o. d.). Så kom thå Simon Petrus effter honom .. och sågh lakanen wara lagdt, och swetthedoken som hadhe warit vppå hans huffwudh icke lagdan när lakanen, vtan affsidhes tilhopa swept j it rwm. Joh. 20: 7 (NT 1526). Är du inte sömnig? sa hon och svepte ihop sin sjal till kudde åt Janne. Hedenstierna Marie 245 (1896).
3) till 10, 16: (hastigt) fösa l. sopa ihop (ngt). Några renhållningsmän .. svepa ihop små högar af sopor utefter trottoarkanterna. Öberg Makt. 2: 31 (1906).
SVEPA IN10 4. jfr insvepa.
1) till 1: vira in l. veckla in (ngn l. ngt i ngt), inhölja; äv. refl. (i sht förr äv. i uttr. svepa sig in); äv. utan bestämning betecknande vari ngt insveps. Schenberg (1739). Hans Maj:t swepte sig in i sin kappa. Nordberg C12 1: 535 (1740). Swepa in en sak. Nordforss (1805). Somliga (leksaker) sveptes in som paket, och täckena fästes ihop med säkerhetsnålar, andra fingo bara en liten lapp på magen. Hedberg Räkn. 293 (1932). När vi hade svept in oss i filtarna, låg vi riktigt skönt (i höet). Lindgren AllBarn 65 (1946). särsk. oeg. l. bildl. (jfr svepa, v.1 1 d, e). Se til, tu flätar ei åt egen rygg en piska, / I thet at tu tin man i skulder sweper in. Kolmodin QvSp. 1: 548 (1732). Svepa in en sak i mörker, (dvs.) med afsigt göra den svår att förstå, reda eller bedöma. Dalin (1854). I röken hela staden svepes in. Alexanderson Sept. 23 (1868). Skrivbordshurtsarna sveper in sig i tobaksrök. Sjöman Lekt. 172 (1948). Stadens natt .. svepte in oss i sin mantel. Lo-Johansson Förf. 75 (1957).
2) till 8: (hastigt l. häftigt l. med vida l. bågformiga rörelser) förflytta sig in; äv.: högtidligt l. värdigt förflytta sig in; ofta med bestämning inledd av prep., särsk. i l. från l. över, betecknande vari l. varifrån osv. ngn l. ngt sveper; äv. oeg. l. bildl. (jfr svepa, v.1 8 d). Blåsten sveper in genom en otät dörr. Lundell Rättstafn. 20 (1886). Just som han på nytt skulle blada i aftontidningarne, svepte Vejde in genom dörren. Öberg Makt. 1: 19 (1906). Sannskyldiga Ostendetoaletter fladdrade fram öfver de breda kalkstensplattorna, svepte in i modebutikerna eller konditorierna. Lindqvist BakMoln. 103 (1911). Routledge slog upp fönstren på vid gavel och inandades morgonluften som svepte in, fuktig och kall men rensande. Almqvist Comfort Routl. 117 (1913). Den depressionsvåg, som svept in över vårt lands gränser. SvD(A) 1931, nr 5, s. 5. Det är flera jagare, som elegant svepa in på fjärden. VFl. 1933, s. 151. En stormflod krossade vallarna och svepte in över landet. SvHandordb. (1966).
3) till 10: (hastigt l. häftigt) förflytta in (ngn l. ngt), komma (ngn l. ngt) att (hastigt l. häftigt) förflytta sig in; äv. bildl. Det är farligt att sköljas med av den strida, forsande strömmen; förlorar man fattningen kan man svepas in under istaken längre ned. Hedin ScoutL 268 (1913). Hon behövde en man, en frisk sund karl som svepte in lite ny luft i hennes tillvaro. Peterson NästIdyll 137 (1970). En glasdörr öppnades och svepte in en fläkt av vintervind och finkornig snö. Delblanc Gunn. 162 (1978).
4) till 11 b: svepande slå in (ett slag o. d.). Tankred ledde med vänster och svepte in en hård swing. Swing 1923, nr 8, s. 8. Peter Wallin, ledare för Tre Kronors främsta formation för kvällen, fick svepa in en nästan löjeväckande retur. GbgP 11/2 1986, s. 29.
5) till 11 (o. 14): med en svepande rörelse håva in (fisk o. d.). Han nöjde sig med att svepa in några spiggstim med sin håv. Wästberg Kung. 434 (1955).
SVEPA KRING, se svepa omkring.
SVEPA MED10 4. till 10: (under svängande l. virvlande rörelser) förflytta sig o. samtidigt föra l. rycka med sig (ngn l. ngt) (i sin framfart), svepande föra l. rycka med sig (ngn l. ngt); ofta refl.; äv. bildl. Spåret .. var blifvet en bäck, en räcka små forsar och fall, som gräfde ut jorden, svepte lera och stenar och skräp med sig. Zilliacus Hågk. 25 (1899). Den förvärkta själen sveptes med af en sugande dödslängtan. Öberg Makt. 2: 200 (1906). Det var som om stormbyarna velat svepa med sig allt. Siwertz JoDr. 6 (1928). Glädjen svepte henne med sej som en oemotståndlig svallvåg. Sjöman Lekt. 215 (1948).
SVEPA NED10 4 l. NER4.
1) till 8. a) till 8 a, om ngt sakligt, särsk. nederbörd l. vind o. d.: svepande förflytta sig ned; virvla ned; vräka ned; ofta med bestämning inledd av prep. över l. genom o. d. betecknande varöver osv. ngt sveper ned. En kompakt, ogenomtränglig snömassa svepte hvinande ned öfver tak och genom gator. Janson CostaN 2: 302 (1910). En vindil kom, blåste öfver fältet, bugnade rågaxen och svepte ned om den lilla blåklintstäppan. Norlind Hell 1: 277 (1912). b) till 8 b. (År 1876) svepte .. (Sitting Bull) ned från Kanada med sitt vilda följe. Zilliacus Indiankr. 3 (1898).
2) till 10: svepande förflytta ned (ngn l. ngt från l. i ngt o. d.). Det var lenväder .. och den milda blåsten hade svept ned snön från granarna. Geijerstam FattFolk 1: 38 (1884). (Pojken) blåste omkull två gånger .. och ena gången svepte vinden ner honom i en vattenpuss. Lagerlöf Holg. 1: 199 (1906).
SVEPA OM10 4. jfr omsvepa.
1) till 1: (mer l. mindre fullständigt) vira l. linda (ngt höljande l. skylande om ngn, äv. sig, l. ngt); äv. i uttr. svepa om ngn, äv. sig, ngt; äv. dels med bestämning inledd av prep. med, vars huvudord betecknar det höljande föremålet, dels utan obj.; äv. mer l. mindre bildl. (jfr svepa, v.1 1 d, e). GripshR 1549. Vatnet fryser / Vildt och fräckt. / Svep om dig saloppen. Bellman (BellmS) 1: 137 (c. 1775, 1790). Fröken Greta blef .. litet ur humör, hvilket märktes, dels af hennes tigande, dels af hennes korta förmaningar till Clara, att svepa väl om sig, att hålla i shawlen, i hatten (osv.). Bremer Nina 323 (1835). Jag .. lade mig påklädd, svepte om mig min våta päls och sjönk som en sten i sömn. Koch AntHav. 192 (1918). Bernhard ligger där han ligger, ruset sveper om honom likt en svart natt. Martinson Kvinn. 124 (1933). Svepa om ngt med ngt. SvHandordb. (1966).
2) till 8; särsk. bildl., om tankar: virvla om, fara runt. När jag låg vaken .. började de underliga tankarna svepa om i min hjärna. Essén KessSthm 104 (1916).
SVEPA OMKRING10 04, äv. KRING4. till 1; jfr svepa om 1 o. kring-svepa; förr äv. i uttr. svepa sig ngt kring, svepa om sig ngt. Min go man, som mente intet ondt med sin visite (i fel sängkammare), kunde ingen ting swara, utan swepte wackert nattråcken omkring sig och gick sin wäg i toflorna. Lindahl Tanckef. 17 (1740). Svep dig din mantel kring och lägg dig där du står. Bellman (BellmS) 4: 152 (1771). Farmor tog en liten filt som låg kastad över en stol och svepte den kring mig. Rådström Mån. 85 (1989).
SVEPA PÅ10 4.
1) till 1: gm omveckling l. omlindning anbringa (ngt) på ngn l. ngt; i ssgn på-svepa.
2) vävn. till 2: vinda upp (varp) på vävstols garnbom, svepa, påbomma; äv. abs. Likaså kunde det gå för sig att bjuda samman grannkvinnorna för att sticka ett täcke eller svepa på en väv. Lagerlöf Troll 2: 78 (1921). Hon kunde byka vitt .. varpa, svepa på och solva en åttaskaftsväv. Ekman Springkäll. 73 (1976).
3) (vard.) till 8, i fråga om förflyttning som ej låter sig hejdas: förflytta sig framåt med (ännu) större fart o. kraft (än tidigare); jfr III 4. (På balen ser vi en) dräng, som .. dansar i paraply och galoscher; men det går ändå bra, ja, Gud bevars, han ”sveper på” ganska tappert. Sjöberg SthmHeml. 267 (1844). Fjällvinden svepte på så att sanden rök från banvallarne. TurÅ 1892, s. 111.
4) till 11 b: (fortsätta att) med svepande slag slå l. drämma till (ngn); jfr III 2 m, 4; äv. dels utan obj., dels bildl. Jag tror derföre att det skulle tagas mycket väl, om Tit(ulus) svepte på vederbörande för (ett felaktigt avtryck av kungens tal). Hellberg Samtida 2: 105 (cit. fr. 1848). Andersson svepte på med väldiga rallarsmockor. IdrBl. 1935, nr 2, s. 4.
SVEPA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1 c, 16: samla ihop (ngt till ngt). Hö och halm svepas tillsammans .. till stora lösa bollar, .. hvilka läggas framför kreaturen antingen i båsen eller på särskilda foderbord. Sundén AllmogelVg. 18 (1903).
2) till 5: (hastigt) vika l. veckla ihop (ngt). Widegren (1788). (Profeten Elias) svepte .. sin kappa tillsammans och slog dermed i Jordanen. Agardh ThSkr. 1: 16 (1842, 1855). Oden egde det skepp, som Skidbladner het .. och det kunde man svepa samman som en duk. Säve Yngl. 7 (1854).
3) till 10: svepande föra samman (ngt); om vind äv.: sno ihop (ngt). Vinden .. sveper samman vildasterns blomsterkvastar. Rosenius Naturst. 77 (1897). Så kommer en vindfläkt och sveper samman kastanjebladens fingrar. Dens. Himmelstr. 154 (1903).
SVEPA TILL10 4. till 11 b: med en svepande rörelse med hand l. redskap drämma till (ngn); äv. dels utan obj., dels (numera bl. mera tillf.) i uttr. svepa till ngn en örfil, med ett svepande slag ge ngn en örfil. Visserligen svepte .. (läraren) ibland till med rottingen, men han använde den ej såsom hvardagstraktering. Quennerstedt Smål. 27 (1891). Det kliade baron i fingrarna att få svepa till den andre med buketten rakt i synen. Essén Doll. 129 (1917). Gatflickan var ju full hon också och hon vände sig mot min svåger och svepte till honom en örfil. Martinson KärlekKr. 17 (1947).
SVEPA TILLHOPA, TILLSAMMAN(S), se svepa ihop, samman.
SVEPA UNDAN10 32 l. 40.
1) till 8, 10: (hastigt) förflytta sig; komma (ngn l. ngt) att (hastigt) förflytta sig. Björkman (1889). Om sagd, att ”go along” skall .. (en jockey), så säkert som helst, svepa undan i teten, hur snabbt löpningen än löps och sannolikt rida sin häst till ”stopp”. NTIdr. 1898, s. 17. (Turkarna) tillhörde de folk, som av Djingis-khan och hans mongolhorder under 1200-talets förra hälft sveptes undan från sina boplatser i Centralasien och flydde västerut. Grimberg VärldH 7: 187 (1936).
2) till 11 b: med en svepande rörelse föra l. fösa undan (ngn l. ngt). Så stiger en bred, oövervinnelig person fram, sveper undan bajonetten och säger fridfullt (osv.). SvD(B) 6 ⁄ 3 1943, s. 8.
SVEPA UT10 4.
1) till 8 a, b: (hastigt) förflytta sig ut l. utåt; äv. (numera bl. tillf.) refl. (motsv. svepa, v.1 9), i uttr. svepa sig ut ur ngt, om dansös: ta sig ut ur ngt under svängande rörelser; äv. bildl. Dansösen går under tiden med lätta pantersteg fram och tillbaka på sin hvita duk, himlar sig .. sveper ut sig ur slöjan, sträcker armarna och vrider sig som ormen i paradiset. Lundgren MålAnt. 2: 211 (1872). (Båten) ”Americas” master hade .. mycket starkt fall, hvilket likväl medförde den olägenheten att bomarne ej ville svepa ut under fördevindsegling i laber bris. Balck Idr. 1: 33 (1886). Kärlekens värmevåg svepte ut .. över (barnen). Siwertz JoDr. 270 (1928). Dörren .. sköts upp, och ägarinnan svepte ut med sitt bästa försäljerskeleende. Hedberg Räkn. 93 (1932).
2) (†) till 13, i fråga om ritning l. formgivning av fartygsskrov, med avs. på spant: med passare o. d. dra ut i båge l. böjd linje. Till at swepa uth Mittskeps Spantet, giörs som tillförende. Rålamb 10: 14 (1691).
3) till 18, om naturformation o. d.: svepande sträcka ut sig i (ngt). Mot norr sveper det ensliga flyet ut sina öiga, vågande, blekbruna vidder. Knöppel SvRidd. 85 (1912).
SVEPA ÖVER10 40.
1) till 1: hölja över (ngn ngt), övertäcka (ngn l. ngt); äv. i uttr. svepa över ngn l. ngt. Svepa över ansiktet. Auerbach (1913). Svepa över ngn en filt. Dens.
2) till 8; äv. bildl. Seglen komma att draga till framfart derigenom att bommar och rår tillfölje af sin tyngd vilja svepa öfver åt lovart, dit kanoten är krängd. Balck Idr. 1: 389 (1886). Doktorinnan Rydestedt sveper över gatan in till Damfriseringen. Moberg Rosell 71 (1932); möjl. icke särsk. förb. Bankföretagen är nu mycket starkare konsoliderade än de var när kriserna 1920/22 och 1930/33 svepte över vårt land. Pokorny Aktier 45 (1957).
3) till 14, om blick o. d.: (sökande l. forskande) glida l. fara över (ngn l ngt); äv.: med optiskt instrument o. d.: avsöka l. undersöka (trakt o. d.). Efter ännu en titt på omgivningarna återvände vi till vår kurs och fortsatte (safarin), medan jag då och då svepte över trakten med kikaren. Otter Officer 254 (1930). Maj lät sin blick hastigt svepa över Bos ansikte. Hedberg VackrTänd. 92 (1943).
Ssgr (Anm. Vissa av under A—D anförda ssgr kan äv. hänföras till svep, sbst.1, l. svepe; se äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: (2) SVEP-BOM. vävn. vävbom varpå varp lindats (l. skall lindas) upp. De Frese Hemsyssl. 64 (1869).
(14 c β) -BÅT. (numera föga br.) jfr -fartyg o. svepnings-båt. TSjöv. 1904, s. 460. VFl. 1938, s. 169.
(1 (a)) -DOK. jfr dok 1 o. -dräkt. (I sovrummet) hade jag ordnat mina antiqviteter, såsom stycken af mumiekistor, svepdok m. m. Adelsköld Dagsv. 4: 209 (1901).
(1 (a)) -DRÄKT. svepande l. höljande dräkt; särsk. (motsv. svepa, v.1 1 a) dräkt som utgör svepning; jfr svepnings-dräkt. Granberg o. Åkerhielm Shakesp. Hamlet 6 (1819). Liflös och kall .. låg du i svepdräkt i din sista trånga boning. ZTopelius (1832) hos Vasenius Top. 1: 423. särsk. (numera mindre br.) bildl. Vinden hopar snön i flockar och en svepdrägt höljer allt. CRydström (1844) i Jolin 35. Mjuka flingor falla sakta, / Täcka med sin svepdrägt jorden. Idun 1888, s. 76.
(1 (a)) -DUK. [fsv. svepeduker] (svep- 1668 osv. svepe- 1688—1951) duk (se d. o. 2) avsedd för l. använd till svepning l. höljande av ngn l. ngt; numera bl. i slutet. LinKläder .. 14. Hand- och Swepdukar. VLBibl. Bouppt. 1790. 21. Hand- och Swepdukar, hwaraf en del efter hand utslitne. Därs. 1793. Björkman (1889; med hänv. till packduk). särsk. (numera i sht om ä. förh.) motsv. svepa, v.1 1 a: duk (vanligen av linne l. lärft) vari lik sveps; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -kläde c. BoupptSthm 1668, s. 1971, Bil. När lik swepes, måste de lapparna, som af swepeduken öfriga blifva, kastas på sophögen, at den döde ej må taga all lycka med sig til andra werlden. SkrGAAkad. 15: 153 (c. 1763). Den isiga vinden blåste tvärs igenom mig .. Både stad och flod lågo i en vit svepduk. Lagergren Minn. 4: 231 (1925). I Hälsingland .. var brukligt att lägga den döda kroppen på ett bräde, överhölja den med en svepeduk eller ett lakan och så fastbinda den. Hagberg DödGäst. 176 (1937).
(14 d) -ELEKTRONMIKROSKOP. (i fackspr.) elektronmikroskop där en elektronstråle vid registrering sveper över den undersökta ytan. ForsknFramst. 1971, nr 6, s. 28 (rubrik).
(14 c β) -FARTYG. (nästan bl. i ä. sjömilitärt fackspr.) fartyg varmed svepning sker, svepande fartyg; särsk. om minsvepare; jfr -båt o. svepnings-fartyg. VFl. 1924, s. 107.
(1 a) -FOLK. (numera föga br.) folk (se d. o. 5 b) som sveper lik; jfr svepnings-folk. BoupptSthm 1679, s. 1313 a, Bil.
(14 d) -GENERATOR. (i fackspr.) i oscilloskop o. d.: generator som alstrar svepspänning. BokNat. Mater. 282 (1953). BergvallFysGymn. 3: 51 (1969).
(7) -HAMMARE. blecksl. för svepning avsedd hammare (se hammare, sbst.2 1); särsk. om sådan hammare med likadana, halvcylindriska slagkroppar i bägge ändar; jfr schveif-hammare. Almroth Karmarsch 397 (1839). BonnierLex. (1966).
(11 a) -HUGG. (†) hugg utfört med en enda kraftig, svepande rörelse, svepande hugg. Lantingshausen Young 1: 17 (1787). Lysander Faust 26 (1875).
(1 a) -HUSTRU. (†) hustru som sveper lik. VLBibl. Räkn. 1800.
(1) -KISTA. (†) kista klädd l. övertäckt med skinn (mot fukt). 1. Svepkista af furubräder med beslag der till. BoupptSthm 1667, s. 1229.
(1) -KLÄDE. [fsv. svepeklädhe] (svep- 1682 osv. svepe- 1526—1750) kläde (se d. o. II 1) avsett för l. använt till svepning av ngn l. ngt.
a) (om förh. under antiken) kläde varmed kvinna svepte in sig l. draperade sig. (Sv.) Swepekläde .. (Lat.) Peplum (gr.) πέπλος. Schroderus Dict. 62 (c. 1635).
b) (förr) om huvudkläde buret vid begravning av de närmast sörjande. I Rättvik kallades som nämnts den speciella huvudbonaden för närmast sörjande för svepkläde. Det var av fabriksvävt fint linne med invävd slät bård .. och bars något stärkt. Odstedt FolkdrDal. 150 (1953).
c) till 1 a: kläde vari lik sveps; jfr -duk slutet o. svepnings-kläde. Han som dödh war kom vth bunden om hender och föter medh swepe klädhe. Joh. 11: 44 (NT 1526). Hembygden(Hfors) 1915, s. 94.
d) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1 b: kläde vari lindebarn sveptes. Jtem är giff(we)t en finske til Swepe Cläde åth sith barn vm hösten når the droge til findlandh. GripshR 1547—48.
e) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om dopkläde. Kulturen 1957, s. 94. Därs. 107.
(1) -KLÄDER, pl. (svep- 1753 osv. svepe- c. 1660—1757, 1937 (i referat av ä. handl.)) kläder (av avpassade men otillskurna tygstycken) som sveps l. lindas l. draperas runt kroppen; särsk. (i sht förr) motsv. svepa, v.1 1 a, om sådana kläder utgörande svepning (jfr svepnings-kläder); äv. bildl. Dahlberg Dagb. 40 (c. 1660). Min förnöjelse att se denna nejd i sin brudskrud, hvilken jag fyra månader förut såg i svepkläder, fördubblades af kamratens. Törneros Bref 1: 127 (1825). Särskilt har .. (författaren R. Broby-Johansen i boken ”Kropp och kläder”) lagt ned möda på att få fram schematiska seriebilder av svepklädernas teknik. Rig 1957, s. 30. Det indiska kvinnoplagget sari är ett exempel på svepkläder som används i dag. NE (1995).
(1 a) -LAKAN. [fsv. svepelakan] (svep- 1668 osv. svepe- 1572—1937) jfr lakan 1 o. -duk slutet, -kläde c o. svepelse-lakan; förr särsk. i symbolisk anv., i uttr. ge ngn sveplakanet, (låta) svepa (o. begrava) ngn; äv. bildl. Seden medh swepelakan, haffuer .. effter Christi exempel bliffuit hoos the Christna. LPetri ChrPina Q 8 a (1572). (Den för tvegifte anklagades första hustru) sade vm öfuerheten wilde honom icke benåde, så wilde hon gifue honom swepelakenet. 3SthmTb. 1: 141 (1593). Huru rijk man är så får man dock icke mehr aff werden med sig än ett Swepelakan. Celsius Ordspr. 1: 24 (1708). Vinterns eviga sveplakan. Calissendorff Locke Gyckl. 323 (1922).
(14) -LINA. lina varmed svepning sker; särsk. (fisk.) vid trålfiske använd mellan trålbord o. bogträ fäst lina (varmed man sveper över bottnen o. jagar in fisk i trålen). AB(L) 1895, nr 277, s. 5. Sveplina .. Kallas även gentåg. FrFiberTågv. 101 (1949).
(1 a) -LINNE. (svep- 1787 osv. svepe- c. 1715) (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -duk slutet, -kläde c o. svepnings-linne. Lybecker 86 (c. 1715). Då qvinnorna foro till stora gästabud, plägade de alltid medföra sveplinne, ovissa om deras männer skulle komma derifrån med lifvet, eller ej. Fryxell Ber. 3: 173 (1828). BonnierLM 1954, s. 389.
(1 b) -LIST. (svep- 1914. svepe- 1607) (förr) = list, sbst.2 4 a α. Barne Christninge hat och suepe list uthi en rund ask. BoupptSthm 9 ⁄ 4 1607. Hörlén GSed. 159 (1914).
(14 c β) -MATROS. sjömil. matros avdelad för minsvepning. SvFlH 3: 462 (1945).
(14 d) -MIKROSKOP. (i fackspr.) svepelektronmikroskop. ForsknFramst. 1971, nr 6, s. 29.
(14 c α) -NOT. (svep- 1935. svepa- 1593. svepe- 1595—1687) (förr) jfr not, sbst.1 1, o. -nät; äv. bildl. Om ordningen skal kunna hollas och komma till stadga igen medh mynthed, så vill vara af nöden, at thed skadelige vexlerid afskafves, som hafver varidt en förderfveligh svepanoth och sopeqvast öfver landet. RA I. 3: 14 (1593). GripshR 1595, s. 139. 1 stycke Stööte, Swepe eller Bonooth. OrdnLilleTull. 1666, s. F 4 b.
(14 c α) -NÄT. (förr) fångstnät som sveptes över större område. Millioner af .. (flyttfåglarna) falla offer för fågelfängares redskap, från de stora svepnäten till snarorna och limspöna. Skogvakt. 1894, s. 30. En not .. är ett svepnät, 50—100 famnar långt. Landsm. 1926, s. 38.
(11) -RODER l. -ROR. (†) om årformigt redskap för svepande omrörning i större behållare l. kar l. dyl. Boije Landth. 164 (1756: swepror). Til denna Cisterns- eller Bruns-Inrättning (för eldsläckning) hörer .. Twänne Swep-Roder 3 alnar långa, at därmed upröra Ämnet i den stora Tunnan. Aken Eldsl. 44 (1797).
(1) -SERVETT. (†) servett att svepa omkring förning o. d., förningsduk. Linkläder .. 36. Servietter, till åfwannämda 4. dukar .. 7. Swep Servietter. VLBibl. Bouppt. 1784.
(1) -SKRUD. (svep- 1876 osv. svepe- 1889) (i vitter stil) skrud vari ngn l. ngt sveps; särsk. motsv. svepa, sbst.2 a: skrud vari lik sveps; äv. bildl.; jfr svepnings-skrud. Då solen gick upp i sin fulla klarhet, sken den öfver en frusen, lugn yta, så långt ögat kunde nå, och vågorna lågo skendöda under isens glittrande svepskrud. Lönnberg BlSkär. 113 (1876). Svepskrud snart täcker mitt stoft, / isiga marmorn min graf. Dagen 22 ⁄ 11 1897, s. 3.
(14 d) -SPÄNNING. (i fackspr.) om spänning som används för att svepa elektronstråle över skärm i oscilloskop o. d. (Svepgeneratorn) alstrar en s. k. sågtandsspänning (svepspänning). BokNat. Mater. 282 (1953). För att vi ska få en bild av spänningsförloppet måste elektronstrålen också avlänkas vågrätt. Detta sker genom att man lägger på en svepspänning. GymnFys. 2: 188 (1984). Svepspänningen används som tidbas i oscilloskopet. NE 17: 497 (1995).
(7) -STOCK. plåtsl. om städ l. sparrhorn som används vid svepning. Runda, eller ovala, böjningar göras öfver Sparrhornet, eller Svepstocken, eller Bägarjernet. Almroth Karmarsch 399 (1839). WoJ (1891).
(13) -STÅNG. (†) stång varmed båge l. böjd linje åstadkoms; särsk. i fråga om formgivning av fartygsskrov; jfr svep, sbst.1 7. (Man) sätter .. svepstången, efter ögonmärke, vinkelrät mot vattenlinien. Witt Skeppsb. 160 (1863).
(7) -SÅG. [jfr t. schweifsäge] (†) rundsåg, kontursåg; jfr schveif-såg. ArbB 170 (1887). Klint (1906).
(6, 14) -TEKNIK. särsk. (kulturhist.) till 6, i sht i sv. allmogekultur förekommande teknik använd vid tillverkning av lätt träkärl varvid uppmjukat träspån l. dyl. böjs l. viks runt en träbotten så att spånets båda ändar går omlott o. kan fästas ihop. Granlund Träkärl 9 (1940). Färdskrin i svepteknik. Kulturen 1955, s. 200.
(14 d) -TUNNELMIKROSKOP. (i fackspr.) mikroskop där en nål vid registreringen sveps över den undersökta ytan. GbgP 16 ⁄ 10 1986, s. 1.
(1 a) -ÖL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i anledning av begravning hållet gästabud l. högtidligt samkväm med förplägnad; jfr svepnings-kalas, -kollation, -öl. Alla förplägningar under namn af Swep-Öl afläggas, och wid Begrafningar efterlefwas Kongl. Förordningen i Nov: 1731, samt den 26 Jan: 1766. KristinehT 1910, nr 1561, s. 2 (i handl. fr. 1767). Josephine på Svepöl. Ditbjuden af Hindrik, men jag satt hemma. Topelius Dagb. 1: 345 (1834). Jansson antecknar (i sina dagböcker från 1800-talets mitt) sorgfälligt alla nöjestillställningar i sin omgivning: slåtterkalas, drevdanser .. svepöl (då liket visas), bröllop (osv.). Fatab. 1947, s. 103.
B (†): SVEPA-NOT, se A.
C (†): SVEPE-DUK, se A.
(1 a) -KLUT. klut (se d. o. 2) använt för svepning av lik. Gezelius AReichenbach E 3 a (1668). Djurklou Unnarsb. 73 (1874).
-KLÄDE, -KLÄDER, se A.
(1 a) -KVINNA. kvinna som är behjälplig vid liksvepning. BoupptSthm 1684, s. 563 a, Bil.
-LAKAN, -LINNE, -LIST, se A.
(1 (a)) -LÄRFT. lärft till svepning av ngt. BoupptSthm 1671, s. 563.
(1 a) -MÅLTID. måltid intagen i samband med svepning. BoupptSthm 1676, s. 1446 b, Bil. (1677).
-NOT, -SKRUD, se A.
(1) -SÄCK. säck avsedd för l. använd till svepning av ngt. G1R 28: 104 (1558).
(1 (a)) -TYG. tyg avsett för l. använt till svepning. BoupptSthm 1675, s. 1314 b, Bil. Förutan alt detta, som .. (i arsenalen i Stockholm) finnes, äro också Begrafnings- och Swepe-Tyger. SvFatburen 4: 112 (1768).
(1) -TÄCKE. anträffat bl. bildl.: svepskäl. Sylvius EOlai 135 (1678).
D (†): (1 a) SVEPES-LÖN. lön för behjälplighet med svepning. BoupptSthm 1669, s. 435, Bil.
E (†): SVEPNINGA-KLÄDE, se F.
F: (1) SVEPNINGS-ANSTALT. jfr anstalt 1. SthmStadsord. 2: 221 (1710).
(1) -BESTYR. bestyr med svepning; särsk. till 1 b. Lovén Folkl. 174 (1847).
(14 c β) -BÅT. (numera föga br.) svepningsfartyg; jfr -fartyg o. svep-båt. SD(L) 1902, nr 436, s. 3.
(1 (a)) -DRÄKT. svepdräkt; äv. (o. numera i sht, i vitter stil) bildl. PoetK 1817, s. 144. Naturen är klädd i hvita svepningsdrägten. Rundgren Minn. 2: 23 (1871, 1883).
(1 (a)) -DUK. svepduk (se d. o. slutet). PoetK 1821, s. 65.
(14 c β) -FARTYG. (nästan bl. i ä. sjömilitärt fackspr.) fartyg för svepning, svepande fartyg; jfr -båt o. svep-fartyg. TSjöv. 1905, s. 338.
(1 a) -FLOR. (förr) jfr -duk. BoupptSthm 1680, s. 685 b.
(1 a) -FOLK. (numera föga br.) särsk. = svep-folk. BoupptSthm 1672, s. 863 b, Bil.
(1 a) -KALAS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr kalas 1 o. -kollation o. svep-öl. Jtem vdi kost och hennes begraffningz och suepningz Collatier, löp vdi alle Parzedler — 8 dal(e)r. ArvskifteSthm 15 ⁄ 9 1602.
(1) -KLÄDD, p. adj. klädd i svepning; särsk. motsv. svepa, v.1 1 a. Atterbom SDikt. 2: 252 (1816, 1838). En stor muhamedansk begrafningsplats .. som hvarje torsdag uppfylles af en mängd svepningsklädda gestalter, hvilka .. vanka eller sitta flera timmars tid kring grafvårdarne. Bremer GVerld. 3: 115 (1861).
(1) -KLÄDE. (svepninga- 1572. svepnings- 1861) (numera föga br.) svepkläde; särsk. motsv. svepa, v.1 1 a. Thet lin klädhet som Joseph köpte til Jesu swepninga klädhe. LPetri ChrPina q 8 a (1572). Bremer GVerld. 4: 30 (1861).
(1) -KLÄDER, pl. svepkläder; särsk. (i sht förr) motsv. svepa, v.1 1 a, om kläder utgörande svepning. På en gång steg framom klippan .. liksom ur hafvets djup, en hvit vålnad upp, liknande en menniska i svepningskläder. Bremer Nina 625 (1835).
(1 a) -KOLLATION. (†) svep-öl; jfr kollation III 2 o. -kalas. Till Swepningz Collation 2 Kannor Høglandzwijn. BoupptSthm 1682, s. 141 b, Bil.
(1 a) -LIN. (förr) jfr lin 3 a α o. -linne. Josephson GRos. 141 (1896). (Bygden) ligger brudblekt i sitt svepningslin. Nordling BergBuda 41 (1921).
(1 a) -LINNE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sveplinne. Afzelius Sag. 6: 237 (1851). Wirsén Ton. 198 (1893).
(1 a) -LÖN. (förr) lön (se lön, sbst.1 2) för utförd svepning. BoupptSthm 1675, s. 987 b, Bil. Till dem som swepte mat och drick d(aler) 2 .. SwepningzLöhnen d(aler) 3. Därs. 1684, s. 849 a, Bil.
(1 a) -MÖSSA. (förr) jfr -kläder. Een Skreddare Hustru för giordh Swepningz Mössa Sahl(ig) Magister Lille till Swepningh — 2, 16. BoupptSthm 1686, s. 107 b, Bil. (1685).
(1 a) -OMKOSTNAD~020. omkostnad i samband med l. för svepning. BoupptSthm 1639, s. 482 b.
(1 a) -ROCK. (förr) jfr -kläder. Slut är korta brottningen, / sjunkna ögonlocken, / Alienor drottningen / iförs svepningsrocken. Levertin II. 1: 62 (1896). Därs. 3: 69 (1905).
(1 a) -SKJORTA. (numera mindre br.) jfr -kläder. Atterbom SDikt. 2: 251 (1816, 1838). Johansson UnderlMänn. 83 (1934).
(1 a) -SKRUD. (numera bl. i vitter stil) svepskrud; äv. bildl. Snart i hvita svepningsskruden / Hvilar den förgråtna Bruden. Stagnelius (SVS) 1: 105 (c. 1815). Den kalla dimman bredde / I alla dalar sina svepningsskrudar. Sätherberg Blom. 2: 36 (1844).
(1 a) -STRUMPA. (förr) jfr -kläder. Arbetz löhn för ett par Swepningsz Strumpor .. 8. BoupptSthm 1686, s. 107 a, Bil. (1685).
(6, 14) -TEKNIK. teknik vid svepning; särsk. (sjömil.) till 14 c β. KrigVAH 1921, s. 17.
(1 a) -VIT. (i sht i vitter stil) vit som en svepning. Atterbom Lyr. 1: 187 (1818).
(1 a) -ÖL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) svepöl. 2BorgP 5: 462 (1734).
Avledn.: SVEPARE, om person m. ⁄ ⁄ (ig.), om sak r.
1) till 1 a: person som (yrkesmässigt) sveper lik. Ännu ganska långt fram i tiden var det aldrig annat än gamla vänner och grannar, som svepte, vilket ansågs som ett hedersuppdrag. Det var icke ”anständigt”, tyckte man, att leja svepare. Hagberg DödGäst. 177 (1937). NordYrkesklassif. 273 (1978).
2) (i sht sport.) till (8 a o.) 11 b, om boll l. dyl. som sveper fram över spelplanen, svepande boll osv. Månson gjorde en grann match (i bandy) i går, och hans långa svepare till yttrarna gjorde ofta susen mot Sports högt uppdragna backar. IdrBl. 1924, nr 9, s. 7. De anföllo med långa, farliga svepare ut till yttrarna. Därs. 1935, nr 78, s. 8.
3) sjömil. till 14 c β: farkost som sveper minor. VFl. 1938, s. 200. SvD(B) 1945, nr 60, s. 8. jfr min-svepare.
Ssg (i sht förr): svepar- l. svepare-lön. till svepare 1; jfr lön, sbst.1 2. BoupptSthm 1680, s. 979 a, Bil. (1681). Därs. s. 1142 b, Bil. (1682).
SVEPELSE, r. [fsv. svepilse, n. pl. (i ssgn insvepilse, svepning, hölje)] till 1 a: abstr.: svepning av lik; äv. konkret, om klädnad o. d. vari lik sveps, liksvepning; anträffat bl. ss. förled i ssgr.
Ssgr: svepelse-höljd. (numera bl. tillf., i vitter stil) höljd i svepning. (A.) Bartholomés konst är för oss alla förkroppsligad i mannen och kvinnan, nakna i omfamningen, svepelsehöljda i döden. Cedercreutz Typ. 1: 62 (1907, 1917).
-lakan. (svepelsslackan) (†) sveplakan. BoupptSthm 1678, s. 162 a, Bil.
SVEPERSKA, f. till 1 a: liksveperska; äv. bildl. ArvskifteSthm 15 ⁄ 9 1602. O dimmdjupa natt, dig älskar jag, du tiger, du dunkelkloka, du jordlikets sveperska. Almqvist Amor. 309 (1839). Sveperskan förklarade, att man (i Mangskog) .. på sista tiden börjat vrida likens huvud åt sidan. Fatab. 1923, s. 96. Strax därpå kom det folk från begravningsentreprenören, en sveperska och fyra karlar med en stor ekkista. Siwertz Fribilj. 26 (1943).
SVEPSEL, r. l. f. (†) till 1 a: abstr.: svepning av lik. Till Johannis Zeph[y]rini Smolandi swepsell och begrafning .. bewilliades af cassa studiosorum 25 d(ale)r s(ilver)m(yn)tt. UUKonsP 18: 225 (1686).
Spoiler title
Spoiler content