(ngt vard.) svidande, sveda; äv. bildl. (jfr slutet). Faster visste .. vilket svid det varit förr i världen, så fort ett endaste träd måst fällas. Hedén Ringmur. 294(1945). Rinnande ögon och näsa, svid i munhålan. Alfvén Glädjen 82(1979). — särsk. [jfr med avs. på bet.-utveckling STING, sbst.1 6 f] (vard.) fart l. kläm l. ruter l. sting (se STING, sbst.1 6 f) l. fläkt l. sprätt o. d. Det är .. inget krut i budskapen, inget svid i idéerna. DN 5 ⁄ 3 1982, s. 16.
