SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVIMMEL svim4el, sbst.2, förr äv. SVEMMEL l. SVIMBEL, r. l. m.
Ordformer
(svemmel (-w-) 1755—1893. svimbel (-bl) 1780—1864. svimmel (-w-) 1658—1951)
Etymologi
[sv. dial. svemmel, motsv. nor. dial. svimil; etymologiskt identiskt med SVIMMEL, sbst.1, l. möjl. delvis ombildning av SVINGEL, sbst.1; växterna ansågs vid förtäring ge svindel l. berusningssymtom]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Lolium temulentum Lin., dårrepe; förr äv. om växten Bromus secalinus Lin., råglosta. (Lättja) war illa beprydd med en krantz af Svimmel och Walmog. Stiernhielm Herc. 17 (1658, 1668). Swimmel, är ett slags wild-hafra, den som dricker af det ööl, som däraf är brygt, eller äter i bröd, faller i en diwp, långwarig sömn, kallas af Swima, falla i wahnmacht. Dens. Vt. (1658, 1668). Råg-Låstan. Et ogräs som nog ofta wisar sig på magra råg-åkrar .. kallas i Upland Lösta, i Nerike Swingel eller Swimmel. Fischerström 3: 146 (1783). Lolium temulentum L. .. Förorsakar svindel och s. k. dragsjuka. Dårrepe. Svimmel. Larsson FlVerml. 20 (1859). ”Dryg som en skäppa svimmel” (d. v. s. ogräs) ”i olsmässokroken”, är ett i Västergötland vanligt talesätt. SvD(B) 1951, nr 202, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content