SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVIMMEL, adj.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. svimmel; avledn. av SVIMLA]
(†) om dryck ss. drog: bedövande; i avledn. SVIMMELHET äv.: förvirrad, oredig. Nögd Wällust paszar opp, behaglig i sitt skick, / Och Sömnen skäncker inn med swimmel Wallmog-dryck. Düben Boileau Pulp. 12 (1722).
Avledn.: SVIMMELHET, r. l. f. [jfr d. svimmelhed] (†) förvirring, tankeoreda. Mannen med en fix idé, den der med all sin svimmelhet dock en gång emellanåt förstod att taga en viss förnuftig air. SkandGazette 1862, sp. 162.
Spoiler title
Spoiler content