SVINERI svi1neri4, sbst.2, n.; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. schweinerei, d. svineri; till SVIN o. SVINA]
om förhållandet l. verksamheten att bete sig som ett svin l. leva snuskigt l. svina ned; äv. konkretare, om snuskigt levnadssätt; äv. bildl., särsk. om svinaktigt (se SVINAKTIG 3) beteende l. levnadssätt l. yttrande o. d. Weste FörslSAOB (c. 1817). Allt som kunnat, af ägor och hus, vanvårdas och förderfvas, är förstördt. Ingen utom den som sett det kan göra sig föreställning om ett sådant svineri. Tegnér Brev 4: 255 (1827). Har du kallat på mig för att jag skall sitta och höra på sånt här svineri? Strindberg GötR 131 (1904). Och är för öfrigt ej vår hela värld / Full af bedrägeri och lögn och flärd, / Med manfolk, lefvande i svineri, / Och kvinnor, så man ville ropa: tvi! Evers Fosterj. 61 (1909). Ni talar om .. humanitet! .. Men ni låter massorna svälta! Ni har låtit dem svälta i över hundra år! Det är ett socialt svineri! Hellström Kärlek 138 (1942). Svineriet på de offentliga toaletterna. SvOrdb. (1986). jfr (ordlekande): Tredje dagen kom prinsen tillbaka och fann hela skogsbacken uppbökad af svinen, så att där ej mera kunde ses en grön fläck. Maken till svineri fick man söka på sju mils omkrets. Topelius Läsn. 7: 129 (1891).
