SVING, sbst.2, r. l. m.; anträffat bl. i pl. obest. -ar
(†) Svängare, eller Svingar, kallas vid tråddragerier, vid vattuverk, de trådor, som sitta nederst uti ställningen och nedtryckas af hjulstockens kuggar, då de med den andra ändan draga trådsaxarne .. förmedelst de knän, som med järnlänkar därvid äro häftade. Rinman 2: 941 (1789).
