SVINKÖRN l. SVINKÖREN l. SVINKÖLN l. SVINKÖLEN, sg. best., r. l. m.
Ordformer
(-kölen (-hl-) 1759—1771. -köln 1779—1872. -kören 1711. -körn (-kj-) 1711—1872)
Etymologi
[sv. dial. svinkörn, svinkjörn, svintjörn, m. fl. former, sg. best. m.; ssg med SVIN; senare leden av ovisst ursprung (jfr dock sv. dial. kjör, n., utslag på små barn, klåda, kjöre, m., klåda, av ovisst ursprung, ävensom ä. sv. korn, kjörn, om viss form av mjältbrand hos svin (se KORN 6 b)); formerna -köln o. -kölen beror sannol. på felaktig upplösning av -körn med rn uttalat som supradentalt n]
(†) ss. benämning på olika slags, i. ä tid icke noggrant åtskilda smittsamma hudsjukdomar hos svin (o. människa) kännetecknade av varblåsor som brister o. efterlämnar röda sår; särsk. dels om svinkoppor, dels om mässling. Block Pest. 53 (1711). Under Smittosamma siukdomar författas altså; Svinkören, Mässling, Kåppor. Därs. 67. Det är ej troligt, at den som en gång haft rätta Koppor, får dem å nyo .. Watten-Koppor och den så kallade Swinköhlen kan man få, men ej riktiga Koppor. Rosenstein BarnSj. 146 (1764). Kroppsens sjukdomar, som på andra orter i Riket bekante och gängse äro, måste ock Delsbo undertiden widkännas, såsom Koppor, här Qwesor kallade, Mässling, Swinkjörn, den Herrar Medici nu Frisel kalla. Lenæus Delsbo 217 (1764). De oägta Kopporne, hvartil räknas Vattenkoppor, och Stenkoppor eller Svinköln. VeckoskrLäk. 3: 100 (1782). Messling .. Synonymik. Febris morbilosa, Rubeola hos äldre Författare, t. ex. von Linné, af Allmogen i Östergöthland Svinkörn. Collin Barnsj. 4: 69 (1851). Tholander Ordl. (1872).
Anm. Det i nedan anförda källa förekommande svinkorn med bet. ’mässling’ är möjl. en felaktig uppsnyggning av svinkörn. Möller (1807; under svinkorn; med hänv. till messling).
SAOB
