SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVITTER, sbst.2, r. l. m.; sg. best. -n; pl. svittrar (Möller (1790, 1807)) l. svittrer (Weste (1807), Meurman (1847)).
Ordformer
(äv. z-, -w-)
Etymologi
[av t. zwitter; etymologiskt identiskt med SVITTER, sbst.1]
(†) om ett slags oren, spräcklig tennmalm med små svarta korn. UHiärne Berghl. 448 (1687). Zwitter kallas en .. Tenmalm .. beståendes gemenligen af smerre swarta hopwuxna korn eller graupen. Bromell Berg. 87 (1730). Swittern är grå och finnes på många ställen i Swerge och Finland. Linné Stenr. 66 (c. 1747). Zwittern eller tennmalmen håller endast så mycket tennoxid, att 1 ⁄ 4 till 1 ⁄ 3 % kan utbringas. JernkA 1863, s. 60.
Ssgr (†): SVITTER-GRYN. gryn i ”svitter”. Rinman 2: 574 (1789).
-HALTIG. som innehåller ”svitter”. Rinman 2: 359 (1789).
Spoiler title
Spoiler content