SVOLNA, v.; anträffat bl. i ipf. -ade.
Etymologi
[avledn. av fsv. swolghin l. sv. dial. svulgen, som har ngt (nersvalt o.) fastsittande i svalget, p. pf. av SVÄLJA, v.]
(†) sätta ngt i halsen, storkna. Andre gången kannan igenkom så drak Båtzmannen och swolnade eller prustade i kannan, dermedh wämiade hwar och een at dricka aff kannan medh honom, vthan bodo honom gå sin koss. VRP 1663, s. 159.
