[fsv. svälgher, m., sv. dial. svälj, m., svälj, svälg, n.; motsv. fd. swellien, sg. best. (ä. d. svel(g), su æl, n., d. sv ælg, n. (l. r.)), nor. svelg, m. l. n., fvn. svelgr, m., strömvirvel, storätare (nyisl. svelgur, m., äv.: golvbrunn, vägtrumma), mlt. swelch, m., mnl. swelch, m. (nl. zwelg, m.), fht. swelgo, swelco, m., äv.: frossare (mht. swelch, m., frossare, rumlare, supande, frosseri, ä. t. schwelg, m., frossare), feng. geswelg, swelh, n. (meng. swelg); sidoform till SVALG,uppkommen ur gammal i-omljudd form av ordet; i bet. II dock delvis o. åtminstone i nysv. vbalsbst. till SVÄLJA, v.]
I. (†) svalg (se d. o. 4); äv. bildl. (i ssgn JORD-SVÄLJ): rämna l. spricka i vilken vatten o. d. rinner ner o. försvinner. Weet huth, drick uth, din Truth / Uppå min Edh tåhl wedh, / Tin Swälg ok Bälg är tämlig widh ok bredh. Lucidor (SVS) 39(c. 1670). (Löjan) är roffiskarnes bästa föda .. i anseende til desz beqwämliga skapnad, för roffiskarnes swälg. Gyllenborg Insjöfisket 37(1770).
II.
1) (numera mindre br.) om handlingen att svälja, sväljande; särsk. dels konkretare, om enskild gång då man sväljer, dels konkret, om klunk (se KLUNK, sbst.2 2); äv. bildl.; jfr SVÄLJA, sbst. De räkna kunna, / Huarenda suälg, som strupen fick. Wallenberg (SVS) 1: 43 (1764). Tömma bägaren i en enda svälg. Tranér Anakr. 152(1833). Johan .. tuggade hårt och länge mellan var svälj. Ljungquist LivStrid 54(1922). (Hon) drack fatkaffe på bit i små avmätta sväljar. Spong Tavl. 13(1946). Maria Langs nya kriminalpiller heter ”Mörkögda augustinatt” och slinker ner i ett svälj mellan dagsnyheterna och sängen. Expressen 5/11 1956, s. 4.
SAOB
