SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SVÄRHET, r. l. f.
Etymologi
[jfr d. sværhed, mht. swaerheit (t. schwerheit); till SVÄR, adj. — Jfr SVÄRIGHET]
1) motsv. SVÄR, adj. 1: tyngd; jfr SVÅRHET 1. Alfwen och Bergen hwilka Hercul med sitt Krigzfolk intet kunde til landz med sig föra för des Swärheet. Rudbeck Atl. 1: 745 (1679).
2) motsv. SVÄR, adj. 4, konkretare: besvärlighet, olägenhet; jfr SVÅRHET 5. Wi gifwe Eder ock härmed än ytterligare tilkänna .. at I, så framt Allmogen finner någon swärhet och alt för stor olikhet med Röktalet, sluten med dem efter Hemmantalet, och gören Edert bästa, at förmå 5 fjerdedels hem, at stå för en Kneckt. LMil. 1: 156 (1682).
Spoiler title
Spoiler content