publicerad: 2000
SYDLIG sy3dlig3, förr äv. SUDLIG l. SÖDLIG, adj. -are. adv. -EN (†, Wettersten Forssa 16 (c. 1750)); -T (Ödmann MPark 221 (1800) osv.)
Ordformer
(sud- 1669—1794. syd- 1749 osv. söd- 1644—1857)
Etymologi
1) som ligger l. finns i söder l. söderut; riktad l. vänd åt söder; som tillhör l. hör hemma i l. är från l. är utmärkande för l. lämpar sig för ett område (långt nere) i söder; som avser söder; stundom mer l. mindre liktydigt med: sydländsk; ss. adv.: i sydlig riktning, åt söder. Att bo i sydligaste Sverige. Ha ett sydligt läge. Sydlig bredd, se BREDD 5 a, b (i fackspr.). Sydlig deklination, se DEKLINATION I a (astron.). Til Window, Södost till södher så södhlig. Månsson Siöb. B 1 b (1644). Jag förnam, at skeppet war ifrån .. den südliga delen af America. DeFoë RobCr. 83 (1752). Man styr sydligt när man kommer utur Stockholms-skären och seglar åt Skåne. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det Milanesiska folkets sydliga natur (röjer sig) i dess sinne för offentliga nöjen. Nicander Minn. 1: 285 (1831). Några arter (dvs. av barrträdet) finnas .. i en södligare Zon. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 4 (1857). Strömholm Fält. 83 (1977; om trakter). — särsk. zool. i namn på fågelarter som lever i söder l. i ett sydligt utbredningsområde o. d.; särsk. (o. numera företrädesvis) i uttr. sydliga gulärlan, om fågeln Motacilla flava flava Lin., sydliga nötväckan, fågeln Sitta europaea caesia Wolf. Rebau NatH 1: 399 (1879: sydliga näktergalen). 2NF 10: 341 (1909: sydliga sillgrisslan). Den sydliga gulärlan skall .. hava förekommit i trakten av Hudiksvall. Rosenius SvFågl. 1: 337 (1919). Rosenberg FåglSv. 384 (1995: nötväckan).
2) om vind, blåst o. d.: som kommer från söder; äv. dels substantiverat (äv. i n. sg.), liktydigt med: sydlig vind, dels ss. adv., särsk. i sådana uttr. som blåsa mer sydligt, blåsa mera från söder, gå på sydligt, om vind: övergå till att bli mer sydlig. Det blåste en sydlig vind. Säglade .. den dagen och natten därpå och kom en Södl(ig) storm. HFinlÖ 454 (1730). Stark frost natten förut, klarnade effteråt och blef sydligit. NorrlS 1—6: 45 (c. 1770). I dag blåser vinden mera sydligt. Weste FörslSAOB (c. 1817). Sydlig vind, blåst. Dalin (1854). Vinden går på sydligt. CVAStrandberg 5: 69 (1862). Det blåste en frisk bris av sydligt, och Örsbanken var bra nog skvalpig. Sparre Spinnspö 31 (1930). Han .. gick fort bort mot dem .. medan den starka, sydliga vinden pressade ljungen mot marken. Thorén Herre 37 (1942). — särsk. i uttr. stå på sydlig, om vind, för att beteckna att den blåser från söder. På klippudden .. nappa aborrarna när luften är klar, och vinden står på sydlig. Geijerstam Tillsvid. 222 (1887).
Avledn. (numera föga br.): SYDLIGHET, r. l. f. till 1, om förhållandet l. tillståndet att vara sydlig. Förf. antager en polar motsats emellan jordhalfvornas nordlighet och sydlighet, i hänseende till (människo)craniets höjd eller flathet. ÖfversVetAFörh. 1847, s. 24. Auerbach (1913).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content