(sillaber, pl. 1526. syllab 1818 (: syllab-augmentet)—1885. syllaber, pl. 1526—1621)
Anm. I nedanstående källa förekommer ordet i lat., böjd form: H, och E, tjenar (i t.) offta allenast där til, at the giöra Syllabam lång. Fichtelius Wegw. 3(1717).
Etymologi
[liksom mlt. sillabe, fht. syllaba, sillaba (mht. sillabe, silbe, t. silbe), ffr. silabe (fr. syllabe) av lat. syllaba, av gr. συλλαβή, föreställning, grupp, stavelse, till συλλαμβάνω, samlar, sätter samman, av σύν, samman (se SYN-), o. λαμβάνω, tar, griper, möjl. till den rot som föreligger i gr. λάζομαι, griper, λάβρος, häftig. — Jfr SYLLABAR, SYLLABARIUM, SYLLABERA, SYLLABICERA, SYLLABISK, SYLLABUS, SYLLEPSIS]
