SYLVINIT syl1vini4t, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[liksom eng. o. fr. sylvinite av t. sylvinit; till sylvin (se SYLVIN) medelst den i namn på mineral vanliga ändelsen -it]
miner. (ss. gödningsämne använd, i Stassfurtområdet i Tyskl. förekommande) blandning av sylvin (kaliumklorid) o. stensalt (natriumklorid). Nu har upptäckts ett nytt kalisalt .. som går i handeln under namn af sylvinit. MosskT 1889, s. 176. Sylvinit, ett orent klorkalium, som ej förekommer i den svenska marknaden. LB 1: 474 (1902). BonnierLex. (1966).
