SYMBIONT sym1bion4t, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. symbiont, fr. symbionte; av gr. συμβιῶν (gen. συμβιοῦντος) p. pr. av συμβιόω, lever samman (se SYMBIOS)]
biol. växt l. djur (l. person) som lever i symbios (med ngn l. ngt). BotN 1886, s. 162. Vill man närmare lära känna husdjurens historia måste man .. börja med att studera människans, då hon är den äldre av de båda symbionterna. FoFl. 1948, s. 259. Eremitkräftan anses draga den nyttan av symbiosen (med havsanemonen), att dess symbiont .. ger den ett visst skydd. 2SvUppslB 28: 630 (1953).
Avledn. (biol.): SYMBIONTISK, adj. som utgör l. tillhör l. avser en symbiont. Rhizomerna äro .. symbiontiska bildningar, uppbyggda av både parasitens och värdens vävnader. VäxtLiv. 2: 251 (1934).
