SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SYMPETAL sym1peta4l, adj. o. sbst., r.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. best. -en, pl. -er.
Etymologi
[jfr t. sympetalen, sbst. pl., eng. sympetalous, adj., fr. sympétalique, adj.; av nylat. sympetalus, till gr. σύν, samman (se SYN-), o. nylat. -petalus (se GAMOPETAL). — Jfr SYMPETALI]
bot.
I. adj., särsk. om blomkrona: sambladig. 2NF (1918). VäxtLiv 3: 156 (1936).
II. sbst.: tvåhjärtbladig växt med sambladig blomkrona; i sht i pl., om grupp av (oftast) sambladiga tvåhjärtbladiga växter. NF (1891). Weimarck SkånFl. 33 (1963).
Spoiler title
Spoiler content