GAMOPETAL -peta4l, adj. o. sbst. r.; ss. sbst. best. -en, äv. n; pl. -er. adv. -T.
Etymologi
[av nylat. gamopetalus (Endlicher 1836), av grek. γάμος (se GAMO-FYT) o. nylat. -petalus, adj., med (sådana l. sådana) kronblad, av nylat. petalum, kronblad, av gr. πέταλον, blad, platt skiva (jfr FAMN)]
bot.
1) adj., om blomkrona: sambladig; om växt: som har sambladig blomkrona. NF 4: 642 (1881).
2) sbst.: växt med sambladig blomkrona; särsk.: växt tillhörande den ena underklassen av dikotyledonerna; i sht i pl. best. ss. benämning på denna underklass. NordT 1883, s. 78.
Avledn.: GAMOPETALISK, adj. [jfr t. gamopetalisch] (knappast br.) bot. gamopetal. BotN 1856, s. 12.
