SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SYNNERLING, m. ⁄ ⁄ ig.
Etymologi
[jfr ä. d. synderling; ombildning av SONDERLING med anslutning till SYNNERLIG]
(†) säregen person, särling; jfr SONDERLING. En afskild synnerlings lefnad. FRuneberg (1839) hos Strömborg Runebg IV. 1: 68.
Spoiler title
Spoiler content