SYNONYMIK -nymi4k l. synon1-, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er.
Etymologi
[jfr t. synonymik, eng. synonymic(s); av fr. synonymique, substantivering av synonymique, synonymisk (se SYNONYMISK)]
1) språkv. lära l. vetenskap om synonymer, synonymlära. Frey 1846, s. 474. Den empiriska språkbetraktelsen hade .. börjat, och den första upptäckt, hon gjorde, var synonymiken. Claëson 1: 186 (1858). Stillära eller stilistik .. hvarvid den del som behandlar ”synonymerna” .. den s. k. synonymiken, är af särskild vikt. Noreen VS 1: 47 (1903). SAOL (1998).
2) synonymsamling l. synonymlexikon o. d.; äv.: synonymbestånd. En uråldrig öfverensstämmelse och synonymik i den äldsta mythologien. 2VittAH 12: 78 (1822, 1826). Synonymik .. (dvs.) samling och förklaring af synonymerna i ett språk, synonym-lexikon. Dalin (1871). Den främmande literaturen tillför eleven nya begrepp och ökar på så sätt hennes andliga egendom; och få språk torde härför vara tjänligare än just det engelska på grund av dess rika synonymik. Verd. 1885, s. 180.
3) synonymi (se d. o. 2). Huru opålitlig synonymien är för den äldre tiden veta alle, och måhända skall framtiden så dömma om vår tids synonymik. Fries BotUtfl. 1: 172 (1843). Bidrag till några Svenska växters synonymik. BotN 1857, s. 32 (titel). —
