SYNTETIST -tis4t, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. synthétiste, till synthétisme (se SYNTETISM)]
(numera mindre br.) anhängare av syntetismen; förr äv. om dekadent (se d. o. I) författare, dekadent (se d. o. II), symbolist. (Böcklin o. Millet) äro århundradets störste ”syntetister”, genomträngda af helhetsåskådningens och urvalets betydelse för äkta konstnärligt skapande. NordRevy 1895, s. 311. I stället för naturalistens .. återgifvande af en färgs alla olika nyanser och skiftningar, samlar syntetisten färgintrycket i några färre enkla färgmotsättningar. Pauli Konstn. 168 (1896, 1913). Dekadenter .. Kallas numera vanligen symbolister eller syntetister. Ekbohrn 161 (1904). 2NF (1918).
