SYRE sy3re2, sbst.3, n.; best. -t; pl. -n; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SYRA, sbst.3 r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(syra 1726 osv. syre c. 1770 osv.)
(numera bl. i vissa trakter) (ris)vase, fiskvase. En uti siön liggande syra kallad. Broman Glys. 1: 194 (1726). Betet (för fisk) är af fjärilar och mygg om sommaren, och af de maskar, som blifwa på de i watnet nedfälde trän och syren. NorrlS 1—6: 53 (c. 1770). Man (sticker) in riset (med gösrom) i för ändamålet kort förut beredda vasar eller syren eller också sänker man det med stenar till botten på skyddade ställen med c:a 1 meters djup och hård botten. LD 1905, nr 113, s. 4. Vi vidtar .. åtgärder som avser att förbättra fiskarnas existensbetingelser .. I sjöar sker detta genom utläggning av risvasar eller syren, vilka består av konstgjorda buskage av enris och småträd. De Geer SvNatRiked. 2: 224 (1950). SvFiskelex. (1955; anfört ss. lokal benämning på vase).
SAOB
