SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SYSSELSAM l. SYSSLESAM l. SYSSLOSAM, adj.
Ordformer
(sysel- c. 1755. sysle- c. 1755. sysslo- 17131734)
Etymologi
[avledn. av (SYSSLA, sbst.1, o.) SYSSLA, v.]
(†) arbetsam, flitig; beställsam; äv. med sakligt huvudord: arbetsam (se d. o. 2 a), mödosam, ansträngande. En sådan syszlosam bestälning. VDAkt. 1713, nr 234. (Eng.) He is as busy as a bee, (sv.) han är så syszlo-sam som et bij. Serenius E 3 c (1734). Schultze Ordb. 5292 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content