SÅT, sbst.3, l. SÅTA, sbst.2, r. l. f.
Ordformer
(såt 1599 (: sååth). såta 1680)
Etymologi
[fsv. sat, fred, förlikning, motsv. fvn. sátt, dets.; sidoform till SÄTT, förlikning, o. samhörigt med SÅT, adj.; formen såta sannol. ombildning av SÄTA, sbst.]
(†) förlikning; endräkt o. d. Inggen skulle Henne samma saak föruijttha som var öffuirtalad medh Sååth och bötth. UpplDomb. 5: 188 (1599). Men i dhet öfriga lefde dhe medh hvar andra uthi Eenigheet och Såta. VDAkt. 1680, nr 359.
SAOB
