SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2001  
SÄGELHAMMER, m.; best. -en; pl. =.
Ordformer
(sagel- 1545. sägel- (sz-, -ll-) 15441545)
Etymologi
[sannol. av ett icke anträffat mlt. sāgelhamer; förra leden är mlt. sāgel, tzāgel, svans, o. etymologiskt identiskt med TAGEL; senare leden är biform till HAMMARE, sbst.2; jfr t. schwanzhammer]
(†) stjärthammare, svanshammare. Schall thu och icke häller förgäthe thenn Szägellhammer, att hann motte och szå .. bliffwe vprättedt. G1R 16: 546 (1544). Szå behager oss thet well, och såge gerne, att vdi samme huusz motte och vpbygges en lijthen hammer, thenn man kaller en Sägelhammer. Därs. 17: 446 (1545).
Spoiler title
Spoiler content