SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2001  
SÄGESMAN, m.//ig.; best. -mannen; pl. -män.
Ordformer
(seges- 1657—1814. säges- 1806—1852)
Etymologi
[sannol. ombildning av SAGESMAN med anslutning till SÄGA]
(†) sagesman; särsk. om person som (inför rätta) åberopas l. utpekas ss. upphovsman till påstående l. rykte o. d.; jfr SÄGNS-MAN. (Herr Mårten) må drifua talet och beskylningen jn på bönderna som äro hans seges män som hafua sagt för hr Mårthen att (osv.). ConsEcclAboP 78 (1657). Flera koordinerade vittnen, som äro subordinerade under en sägesman, föröka icke trovärdigheten af sägesmannens vittnesmål. Tuderus Kiesewetter Log. 168 (1806). SvT 1852, nr 197, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content