SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2001  
SÄLLA säl3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -NING.
Ordformer
(sell- 15411685. säll- 15881949)
Etymologi
[fsv. sälda, sälla, sv. dial. sälla; jfr fd. sældæ (d. sælde), fvn. sælda, nor. sælde; avledn. av SÅLL, sbst.2]
1) (numera bl. i ä. bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter) gm sållande l. siktande rensa (ngt) från mindre värdefullt innehåll, sålla, sikta; äv. mer l. mindre bildl. Satanas haffuer begärat idher, at han skulle sella idher såsom hwete. Luk. 22: 31 (Bib. 1541; NT 1981: sålla). Såll att sälla kalck och sand. VDR 1666, s. 162. Then gråå Melindae jord sägz och then kraften hafwa / At hon kan läka Såår, ty wil man henne skafwa / Uthur then hårda Moo och ganska Miölgrant sella. Spegel GW 142 (1685). När du nu will brygga (ättika), så sälla det maalna maltet hwart för sig. Valleria Hush. 56 (c. 1710). Det redskap, som användes, då man skulle sålla (sälla) säden, var .. överallt sållet. Levander DalBondek. 1: 467 (1943).
2) (†) sålla (se SÅLLA, v. 2); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv. Den förstnämde hade förlorat en Taskbok och trodde sig, genom ett på hans begäran anstäldt signeri eller så kallad sällning hafwa fått fullkomlig wiszhet om att Eric Nilszon tillgripit densamma. VexiöBl. 1817, nr 10, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content