publicerad: 2001
SÄLLA säl3a2, v.3 -ade ((†) pr. -er 3SthmTb. 5: 47 (1603: säller sigh ihop), Rosenfeldt Vitt. 106 (c. 1690), sup. -t Rosenfeldt Vitt. 227 (1686)); förr. äv. SÄLLAS, v. dep., -ades. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(sell- 1582—1741. säll- 1598 osv. -a 1582 osv. -as, dep. o. i pass. övergående i dep. 1706—1931)
Etymologi
[fsv. sælla sik; jfr ä. d. selle, sælle sig, d. selle sig, mlt. sik sellen (jfr t. (sich) gesellen), (se SÄLLE, sbst.2)]
a) i uttr. sälla sig till ngn l. ngt, (an)sluta sig till l. förena sig med l. slå sig ihop med ngn l. ngt; äv.: söka sig till ngn osv.; stundom närmande sig bet.: beblanda sig med ngn osv.; äv. mer l. mindre bildl., särsk. med saksubj. RA I. 4: 633 (1598). At sälla sig til stråteröfwere och Nattramer. Schroderus JMCr. 264 (1620). En del bönder, som sällat sig till de upproriske. Hallenberg Hist. 5: 141 (1796). Men till bordet och till den förståndige torparen Petrus / Sällade mången sig då, som försmådde den glädtiga dansen. Runeberg (SVS) 1: 99 (1832). Denna bäfvan sällade sig till sorgen öfver att hafva förlorat honom. Idun 1890, s. 72. Jag sällade mig genast till den skara landsmän, västgötarne, som jag såg i ett hörn af rummet. Vinterg. 1894, s. 278. Vi kunna .. ej anse det såsom beroende på någon brist i begåfningen, att Bureus sällade sig till denna (kabbalistiska) riktning inom samtidens vetenskap. Schück (o. Warburg) LittH 1: 255 (1896). (Nu har) Industriförbundet sällat sig till kören som varnar för vår framfart. GbgP 16 ⁄ 7 1988, s. 4.
b) (†) i uttr. sälla sig med ngn, sälla sig till ngn, slå sig ihop med ngn. Synderskor, som .. igenom een misztänkt och förbudhin Wänskap och Vmgänge sälla sigh medh någen Fremling, the samma skole tillijka medh honom förjaghas vthur Församlingen. Schroderus Os. 1: 348 (1635). Med rikets fiender J sällen er, / J Svenske Dannemän. Franzén Skald. 3: 158 (1829). Rydberg Gudas. 114 (1887).
c) (†) i uttr. sälla sig hos ngt, om ämne: förena sig med ngt. Thet är .. fuller sant, at arsenicum är en elack Stallbroder, som sigh hoos hwariehanda Metaller offta sällar. UHiärne Suurbr. 137 (1680).
d) (†) övergående i bet.: följa, i uttr. sälla sig efter ngn. (Det) behöfdes inte mer än att någon person, man eller qvinna, med originelare utseende eller kostym, visade sig på gatan, så sällade sig någon annan vandrare omedelbart efter henne eller honom. Adelsköld Dagsv. 2: 20 (1899).
2) ss. dep. l. (o. numera bl. mera tillf.) i pass. övergående i dep.: förenas l. förena sig; (för)samlas l. (för)samla sig; särsk. i uttr. sällas till, förr äv. med ngn l. ngt (jfr slutet), sälla sig till ngn l. ngt (se 1 a); äv. bildl. At se hur hwar med ann de yppre Konster sällas / Som sins emellan ha’ en Känbar skylskaps Grad. Brenner Dikt. 1: 219 (1706, 1713). Tå Fåren til then högra sidan sällas / Och Gettren til then wänstra skola ställas. Runius (SVS) 1: 73 (c. 1710). Hit kom(m)a monga sådane stackare ifrån andra sochnar; när de der ingen råd finna, så sällas de hit. VDAkt. 1775, nr 495. Åldrad re’n men rastlös i sin möda, / har han plötsligt sällats till de döda. Söderberg Dikt. 130 (1901). En rad nya smärre städer sällades till dem, som redan Alexander grundat i rikets östra hälft. Almquist VärldH II. 1: 508 (1931). När jag skall igen uppstå, / Giv att jag med glädje må / Inför Jesu domstol ställas / Och med de utvalda sällas. Ps. 1937, 136: 8. — särsk. (†) i uttr. sällas till ngn (jfr huvudmom.), eg.: ena sig med ngn, övergående i bet.: umgås med. (Lat.) Insociabilis .. (sv.) Som ej kan sällas til någon, eller wara i sällskap. Ekblad 360 (1764). — jfr SAMMAN-SÄLLA.
3) (numera föga br.) tr.: foga l. tillägga l. ansluta (ngn l. ngt); särsk. i uttr. sälla ngt l. ngn till ngt l. ngn; förr äv.: (för)samla (ngra); äv. bildl. Ekblad 360 (1764). Jag (hade) säkert omkring mig sällat ett halft dussin af dessa handtverkare i måleri och skaldeskap. Almqvist GMim. 2: 215 (1842); möjl. särsk. förb. Hans många vänners fängslande, pelarhelgonets död, upploppet, som rasade i staden, sällade sina intryck till de förra i gubbens själ. Rydberg Ath. 193 (1866). En likgiltighet för verkligheten, som .. till det möjliga sällar det orimligaste. Hildebrand Medelt. 1: 12 (1879). Knappast en dag gick, då vi icke till de övriga fågelskinnen sällade nya, en del underbart vackra. Armfelt VildmPar. 216 (1920). De konungar och hövdingar, som voro hennes bundsförvanter och sällat sina skaror till hennes i det stora tåget mot Ulla. Almquist Lorents ErinFackl. 72 (1925). IllSvOrdb. (1955, 1964; angivet ss. sällan förekommande).
4) (†) tr.: slå följe med (ngn l. ngt), sälla sig till (ngn osv.). Mången gång jag än med smärta tänker / På gossens längtan, från sin hembygd ryckt, / När städs han sällar fogeln i sin flygt, / Som sväfvar till de kära barndomslanden. Nyberg 1: 176 (1831).
Särsk. förb.: SÄLLA IHOP10 04, äv. HOP4, förr äv. TILLHOPA.
1) till 1, refl., med pluralt l. koll. subj.: förena sig med varandra; söka sig samman; äv. övergående i bildl. anv.: sluta sig samman; äv. i uttr. sälla sig ihop med ngn, med pluralt l. singulart subj.: förena sig med ngn; söka sig till ngn; hålla sig till ngn. Lika medh lika sella sigh gerna til hopa. PErici Musæus 5: 55 a (1582). Jtem ahnklagades hann och af stadztiennerne, att hann wanelsker sinn hustru, och säller sigh ihop medh horer. 3SthmTb. 5: 47 (1603). Wargarna i skogen sälla sig tilhopa. Scherping Cober 2: 4 (1737). Men som häremot förestältes, at det vid nu varande omständigheter, då Borgerskapet sällat sig tilhopa och samlat underskrifter i Springers sak, vore betänkeligit at (osv.). 2RARP 14: 356 (1743). En hop folk sällade sig tillhopa och gjorde oljud på gatan. Weste FörslSAOB (c. 1817). De utomlands födda och värvade soldaterna, som merendels ej hava några anhöriga att besöka och som stundom sällat sig ihop med zigenare, skola ej permitteras ut på landet. Etzler Zig. 152 (1944).
2) (†) till 3, med pluralt obj.: förena l. föra ihop; äv. bildl. ResolAllmBesvär 1664, s. A 3 b (med underförstått obj.). Jag ser en Yngling-flock som reta bör min åder / Dem kättjan sällar hop, till döfva nöjen råder. VFörsök 3: 11 (1756). Inbillningskraften sällar stundom med gifna föreställningar andra tillhopa, gör dem således mörka. Tuderus Kiesewetter Log. 152 (1806). —
SÄLLA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032.
1) till 1, refl., med pluralt l. koll. subj.: sätta sig ihop, slå sig samman; äv. övergående i bildl. anv.: sluta sig samman. Så friska och wederqwäck tigh medh kortwilligheet, ihoop medh tijne Gelijkar, effter thet the olijke sella sigh icke gärna tilsamman. Schroderus Comenius 239 (1639). Sälla sig twå eller flere samman at stiäla; tå skal hwarthera straffas efter hela tiufnadens wärde. MB 41: 1 (Lag 1734). At drängar och Poickar sälla sig tilsammans .. och på allmänna gatorna kasta klot, boll och trissa. KulturbVg. 3: 107 (1748). Hans fiender ha sällat sig tillsammans emot honom. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vid Frihetstidens slut började .. de ofrälse stånden på allvar sälla sig samman och gå till storms mot de adliga företrädesrättigheterna. SvFolket 6: 14 (1938).
2) (†) till 3: förena (ngt med ngt). Emedan synden hade uphäfwit then naturliga gemenskapen, som sällade creaturet medh Skaparen tilsamman. Isogæus Segersk. 1299 (c. 1700). —
SÄLLA SIG IN. (†) refl., i uttr. sälla sig in ibland ngra, blanda sig med ngra, tränga sig in bland ngra. Alt lösachtigt Parthij, som plägha sälla sigh in ibland Krigzfolcket och Trotzen. L. Paulinus Gothus MonTurb. 291 (1629). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content