publicerad: 1964
SAMMAN ssgr (forts.; se anm. sp. 586 f.):
(2 d) SAMMAN-SUDLA. (-suddl-) [jfr t. zusammensudeln] (†) klåparaktigt sätta ihop (skrift). Rademine Knigge 3: 117 (1804). —
(2 a, c) -SURRA, v., -ning. fastsurra (olika föremål) vid varandra l. i en bunt l. dyl., surra ihop. Gyllengranat SvSjökr. 1: 62 (1840). —
(2 a, d, 8) -SVARVA, -ning. (numera bl. tillf.) svarva (olika föremål l. delar) så att de passa till varandra o. hopfoga dem. VetAH 1820, s. 220. särsk. bildl.: sätta l. svarva ihop (skrift o. d.). UGFranc (1783) i 3SAH LII. 2: 148. —
-SVETSA, -ning.
1) (i fackspr.) till 2 a, c, intr., om olika partiklar l. stycken av olika ämnen l. om visst ämne o. d.: under vällning fast förenas med varandra resp. bilda en homogen, jämförelsevis fast massa. VetAH 1765, s. 164. (Det med platinasalmiak bestrukna järnet) upphettas .. till svetshetta, hvarvid platinan sammansvetsar med jernet och ger det ett för anfrätning skyddande öfverdrag. JournManuf. 1: 181 (1825). Uppträdandet af inneslutningar, som .. i rödglödhetta .. hindra kristallkornen (av stål) från att beröra hvarandra och sammansvetsa, förorsakar rödbräcka. TT 1899, K. s. 44.
2) till 2 a, c, tr.: fast förena l. hopfoga (olika föremål l. delar av ngt l. arbetsstycken o. d.) gm svetsning l. vällning; svetsa l. välla ihop. Tillräckligt många och långa jernstänger sammansvetsas till en skena. NF 1: 1097 (1876). Nästan alla fasta metaller låta sammansvetsa sig medelst elektrisk ström. 2UB 3: 277 (1896). särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: ställe där (delar av) ngt sammansvetsats. (Vissa av flera rör tillverkade kanoner) äro genom sina många sammansvetsningar mindre starka i tvärriktning. Palmstierna Artill. 82 (1872).
3) till 2 c: täppa till (öppning) l. täta (fog) gm svetsning. Metod att på elektrisk väg sammansvetsa sprickor .. å stålgjutgods. VL 1907, nr 293, s. 4. I vällvärme sammansvetsade fogar. 2NF 24: 195 (1916).
4) bildl., till 2 a, c, d, tr.: sammansmälta l. intimt l. fast förena l. hopsätta (olika element) l. de olika elementen i (ngt); gm sammansmältning osv. av olika element åstadkomma (ngt); äv. med saksubj. Lindgren MusSt. 89 (1896). Lösningen av tvärskeppets (i Västerås domkyrka) byggnadshistoria är sammansvetsad med det äldsta korets. Fornv. 1919, s. 181. Försöket att sammansvetsa de lutherska och schweiziska reformationsrörelserna. Grimberg VärldH 8: 420 (1938). Det (dvs. det i Förenta staterna uppkomna ordet ”motel”) är ”sammansvetsat” av motor + hotel. GP 1954, nr 7, s. 10. särsk.
a) om förenandet av olika områden l. folkgrupper till en politisk enhet. De många delstaternas sammansvetsning till ett enhetligt rike är den första stora statsrättsliga tilldragelse som möter oss i vår historia. StatsvT 1901, s. 208. Några förhoppningar om att Europa skulle kunna sammansvetsas till en enhet, hyste .. (kejsar Karl IV) ej. Grimberg VärldH 7: 258 (1936).
b) om förenandet av personer i en fast organiserad (o. väl samövad) grupp l. ett väl samspelt lag l. en sammanslutning med god sammanhållning o. d. Söderblom Herdabr. 62 (1914). Om ett par säsonger, då (bandylaget) I.F.K. är riktigt sammansvetsat och spelarna lärt sig en del av spelets finesser .., kanske .. (motståndarlaget) kan hälsa hem. IdrBl. 1924, nr 10, s. 6. Myndigheterna (ha) ur beskattningssynpunkt ett gott öga till vinhanteringen, och härvid sammansvetsas odlarna och grossisterna till gemensam front. Ymer 1952, s. 208. särsk. (mera tillf.) sport i p. pf. i överförd anv., om spel: som utmärkes av gott samspel. A.I.K.-lagets forwardskedja hade (vid bandymatchen) icke tillnärmelsevis Sportklubbskedjans sammansvetsade spel. IdrBl. 1924, nr 2, s. 8. —
(2 a) -SVINGLAD, p. adj. [till svingel, takvinkel] (i vissa trakter) om byggnad: förenad (med en annan byggnad) på så sätt att byggnadernas tak gå samman i en vinkel. PT 1896, nr 226, s. 1. —
1) om person (l. stat o. d.): som står i (hemligt) förbund l. i maskopi med ngn l. är förenad med ngn i en sammansvärjning; som är med i en sammansvärjning; äv. om grupp av personer: som sammansvurit sig; äv. oeg. l. bildl.; äv. (företrädesvis i pl., särsk. pl. best.) i substantivisk anv. Wollimhaus Ind. (1652). Penelopes Älskare, som woro sammansworne emot Telemach. Ehrenadler Tel. 353 (1723). Sedan et stort stycke af Stadsmuren kullfallit .., så at de sammanswurne kommo in i Staden, satte sig Sardanapalus på et bål, och upbrände sig lefwande. Bergklint MSam. 2: 195 (1792). Han stälde .. ett bord framför sig emellan gardinerna i en fönstersmyg, der han hade gömt en sammansvuren, som lånade honom sina armar att göra gesterna med. Lundgren MålAnt. 3: 150 (1873). Malmberg StyckVäg 86 (1950). jfr med-sammansvuren.
2) (†) om handling, förräderi, intrig: som ngra sammansvurit sig att göra, som är resultatet l. har karaktären av en sammansvärjning l. dyl. Så måste iagh (dvs. Alexander den store) .. några mina Landzmäns sammanswurne Missgärningh Ider (dvs. för soldaterna) vppenbara. Sylvius Curtius 463 (1682). (G. III sade:) Jag hade (vid Förenings- o. säkerhetsaktens genomförande) blott att tänka på, huru jag kunde rädda mig och mitt hus mot en sammansvuren kabal. Adlerbeth Ant. 1: 123 (c. 1792); möjl. till 1. —
(1 b γ) -SVÄLTA. [jfr (ä.) d. sammensulte] (numera mindre br.) hopsamla l. spara l. få ihop (ngt) gm yttersta sparsamhet l. med svält o. umbäranden. VDAkt. 1697, nr 178. EkonT 1915, s. 368. —
(1 b γ, 2 c, d) -SVÄMMA, -svämning. [jfr t. zusammenschwemmen] (i sht i fackspr.) om vatten o. d.: bringa (en massa l. mängd av föremål l. partiklar) att flyta samman; gm att bringa en massa osv. att flyta samman skapa l. åstadkomma (ngt); spola ihop; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om en på ett sådant sätt åstadkommen anhopning l. bildning. Det öfversta mergliga lagret, har ofta utseende af en sammansvämning af kalkstycken, corall- och musselfragmenter, förenade med mergelartadt kalkämne. Hisinger Ant. 5:143 (1831). Sammansvämmade bildningar. 2NF 35: 1307 (1923). De bohuslänska skalbankarna (äro) endast undantagsvis verkliga strandbildningar. I de flesta fall hava de sammansvämmats på större eller mindre djup. Fornv. 1925, s. 91. —
-SVÄRJA, -ande (†, Linc. R 5 a (1640), Schultze Ordb. 5222 (c. 1755)), -else (†, Cellarius 95 (1699), Lind (1749)), -ning (se d. o.). (samman- 1652 osv. tillsamman- 1815) [fsv. saman sväria (sik); jfr d. sammensværge (sig), nor. sammensverge (sig), ä. t. (sich) zusammenschwören] Anm. Beträffande p. pf. sammansvuren i mer l. mindre adjektivisk anv. se -svuren.
1) till 2 e β, refl., om (grupp av) personer l. stater o. d.: ingå ett (eg. med ed l. högtidligt löfte bekräftat, i sht hemligt) konspiratoriskt förbund l. en (eg. med ed osv. bekräftad, i sht hemlig) konspiratorisk överenskommelse, sammangadda sig; förr äv. ss. vbalsbst. -ande o. -else, sammansvärjning (äv. mer l. mindre konkret). Sammansvärja sig mot ngn l. ngt. Sammansvärja sig (för) att göra ngt, i sht förr äv. till ngt. (Lat.) Conjuratio .. (sv.) Sammanswäriande til at göra något. Linc. R 5 a (1640). At Philotas skulle pijnligen twingas til at bekänna alla them som sigh til Förräderijet (mot Alexander den store) hade sammanswurit. Sylvius Curtius 460 (1682). Den fråga, som förelades de anklagade, var, om det ej vore kätteri att förbinda och sammansvärja sig emot den heliga stolen. Geijer I. 1: 264 (1845). Under ledning av Joannes Elai Terserus .. sammansvor sig ”gemene prästerskapet” .. under tysthetsed för att tillvarataga sina intressen. KyrkohÅ 1939, s. 176. särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. sammansvärja sig till ett förbund l. dyl., ingå ett (eg. med ed bekräftat) konspiratoriskt förbund l. dyl. Kempe FabritiiL 24 (1762).
b) oeg. l. bildl., betecknande att olika omständigheter l. förhållanden l. faktorer samverka för att göra det motigt för ngn l. för att skada l. fördärva ngn o. d.; särsk. i uttr. sammansvärja sig mot ngn. Jag tror verkeligen, at alla elementerna i dag ha sammansvurit sig emot mig, stackare. Envallsson StormAft. 50 (1793). Allt har (enligt Strindbergs egen uppfattning) sammansvurit sig mot honom ifrån födelsen. Lamm i 3SAH LIII. 2: 34 (1942). Detta Huseby .. som .. alla onda makter sammansvurit sig att förstöra. VeckoJ 1957, nr 47, s. 45.
2) (†) till 2 e β, tr.: förena (ngra) i en sammansvärjning l. konspiration. JGOxenstierna 4: 65 (1815).
3) (†) till 4, tr., i uttr. sammansvärja en ed med ngn, tillsammans med ngn svärja en ed l. med ngn ingå ett med ed bekräftat förbund l. dyl. LykkoPris B 3 a (1689). —
(2 e β) -SVÄRJNING. [fsv. samansvärning; vbalsbst. till -svärja] handlingen att sammansvärja sig; förhållandet att ngra sammansvurit sig; ofta konkret(are), dels: (hemlig, konspiratorisk) överenskommelse gjord mellan l. (hemligt, konspiratoriskt) förbund bildat av ngra som sammansvurit sig, sammangaddning, konspiration, komplott, dels (mera tillf.) om den skriftliga utformningen av en sådan överenskommelse. Deltaga l. vara delaktig i en sammansvärjning. Förbereda, göra en sammansvärjning. En sammansvärjning mellan ngra, mot ngn. Sammansvärjningen blev upptäckt. Schultze Ordb. 5222 (c. 1755). Den ohyggeliga sammanswärjning, som ej hade mindre syftemål, än hela det Kongl. Husets undergång. PH 15: 736 (1794). Helmer Lilje, en af dem, som under balen på Sjövik undertecknat sammansvärjningen. Rydberg Frib. 279 (1877). Revolutionsplanen .. hade .. blifvit röjd för en utomstående. Man hade alltså endast att välja mellan att upptaga honom i sammansvärjningen eller att röja honom ur vägen. IllMilRevy 1898, s. 59. Schück VittA 8: 33 (1944). —
-SY, -ende, -ning. (samman- 1635 osv. tillsamman- 1640—1820)
1) till 2 a, c, d: gm syende förena (olika stycken av ngt, kanterna av ngt, olika plagg o. d.), sy ihop; av (ett visst material l. materialstycke) tillverka ngt gm att sy ihop stycken av materialet l. kanterna av materialstycket; förfärdiga (ngt) gm att sy ihop olika stycken; äv. (numera bl. tillf., allmännare): sy (ngt). Schroderus Os. 2: 760 (1635). Jag kunde wäfwa tyg, och kläder sammansy, / Så wäl til mitt behof, som fleras i wår by. Kolmodin QvSp. 2: 462 (1750). Tyget skäres sedan i stycken och sammansys til Klädningar. Ödmann MPark 284 (1800). (Pjäxor) Äro ett slags skodon af mjuk hud, sammansydda af endast tre stycken och med en söm. Snellman Gift. 2—3: 118 (1842). Ett stort lakan, som sammansyddes till en säck. Sundblad GBruk 136 (1881). Kastsöm, genom hvilken tvänne mot hvarandra lagda tygkanter sammansys. NF 15: 1260 (1891). Kjol och liv äro sammansydda (på klänningen). KarlJohStil. 38 (1924). särsk. (numera knappast br.) bildl.: sätta ihop (ngt) av olika element. Schroderus Os. 2: 426 (1635).
2) till 2 c: täppa till (en öppning, särsk. ett sår) gm att sy ihop dess kanter; äv. (tillf.): göra (hud o. d.) hel gm att sy ihop befintliga hål l. sår. Wacker war .. icke Ryttmästar B. Hela ansigtet war en sargad och tillsammansydd hud. JournLTh. 1810, s. 829. Att sammansy ett muskelsår. Nyström Kir. 1: 104 (1926). —
(2 c, 9) -SYN. (i sht i vitter stil) enhetlig, sammanfattande syn. Fröding Eftersk. 1: 70 (1896, 1910). Kravet på en sammansyn av Gamla och Nya Testamentet. SvTeolKv. 1932, s. 99. —
(3 b) -SYRAD, p. adj. (†) som sker gm surnande; möjl. äv. (till 2 c, d) med tanke på att ngt nytt därigm skapas. Fermenterat eller sammansyrat förrutnande. RelCur. 71 (1682). —
(2 e β) -SÄLLA, -ning. (†)
1) förena, sammansluta o. d.; företrädesvis ss. refl.: sälla sig till varandra, sammansluta sig; sammangadda sig o. d. Dhe Keiseriske .. hafwa sammansällat sig med dhe Påler, och fördt emot E: K: Mt. en real arme. RARP 1: 134 (1630). 2000 konskriberade sammansällade med 5000 Bönder, inbröto nyligen i Düsseldorf och begingo hwarjehanda oordningar. VexiöBl. 1813, nr 17, s. 1. Tolf st. arbetslösa Bagaresäller hafwa sammansällat sig till ett tjufband. Därs. 1834, nr 5, s. 2. Därs. 1842, nr 37, s. 1. särsk.
a) i pass., i uttr. sammansällas med ngra, förenas med l. sluta sig till ngra. Lybecker 81 (c. 1715).
b) om sak, i uttr. sammansälla sig till ngt, sluta sig till l. följa efter ngt. Som skuggo sig i Sool til kroppen sammansälla / Så plägar Af-und sig til Dygd ok Ähra ställa. SColumbus Vitt. 89 (c. 1678).
2) i p. pf.: åstadkommen gm konspiration l. sammansvärjning l. dyl. Sammansällade olagligheter. 2RARP 16: 589 (1747). —
(1 a, 4 a) -SÄMJA, r. l. f. (†) sexuellt umgänge l. dyl. Thet tyckes .. wara trooligt, at (syfilis)-Smittan antingen genom särdeles diurs ätande, eller sammansämia och Tijdelag med them, är först upkommen. Lindestolpe Frans. 23 (1713). —
Spoiler title
Spoiler content