SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2002  
SÄRS, adv.
Etymologi
[liksom nor. dial. sers, adj., adv., gen. av SÄR]
(†) avskilt, på en plats för sig; jfr SÄRSKILD 1 e. Refererade Qvæstor Peer Gerss, at han hade lagdt särs j bodhen åth H. Joon Betulandro 5 t:r korn. ConsAcAboP 1: 442 (1650). Förmantes fördenskuld Olaus särs, han wille bekenna sanningen. Därs. 449.
Spoiler title
Spoiler content