SÄTT sät4, sbst.3, r.; best. -en; pl. -ar.
(numera mindre br.) sätthammare, sättstamp. 4 stenhackor, 1 knuster, 1 sätt, 2 hammare. BoupptVäxjö 1892. (Stenarbetaren) förer och riktar den med rundadt anslagshufvud formade ”sätten” eller ”sätthammaren”, hvilken appliceras på stenen, som skall bearbetas. SvFmT 12: 38 (1904). När råämnena har fått en något så när hyfsad fason fördelas de bland stenhuggarna, som bearbetar dem med slägga och sätt, även kallad stamp, kantjärn, mejslar och stockhammare. Vi 1948, nr 19, s. 4. Sätt .. skafthammare med rektangulärt slag (används vid smidning). IllSvOrdb. (1955). SAOL (1986).
Ssg (numera mindre br.): SÄTT-SLAG. jfr slag, sbst.1 1. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 500. Sliden (på lufthammaren) är så anordnad, att lufttrycken kunna noggrant regleras och de lättaste till de kraftigaste slag erhållas .. (På så sätt kan) s. k. sättslag åstadkommas (d.v.s. hammarhufvudet faller och kvarstannar, pressadt mot arbetsstycket). Bergman HbJärn 2: 286 (1923).
