publicerad: 2002
SÄTTLING l. SÄTTSLING, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(sätt- c. 1900—1932. sätts- 1764)
Etymologi
(†) trädplanta. Fast, efter mina försök, en tjugu-sjettedel åtgått til utsädet, som dock ankommer på större och mindre sättslingar eller deras sönderdelande, så har (osv.). VetAH 1764, s. 278. (T.) Setzling .. (sv.) sättling. TySvOrdb. 2162 (1932).
SAOBSpoiler title
Spoiler content

