-SÖLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[fsv. söla, dypöl, sv. dial. söla, f., vattensjuk mark, sumpigt ställe, dy; jfr fd. sølæ, dy, gyttja (d. søle), nor. søle, dets. (jfr äv. nor. dial. saule, søyla, pöl); jfr äv. mlt. sȫle, smuts, träck, fht. sol, smutspöl, feng. sol, smuts, dy, gyttja; till SÖLA]
sumpig l. vattensjuk grop l. håla o. d.; särsk. o. numera bl. ss. senare led i ssgrna DJUR- , HJORT-SÖLA (Vältra sig i hjortsölorna. TJäg. 1834, s. 1012).
SAOB
