SÖRNA sœ3rna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) torka, förtorka, vissna. NVedboDomb. Sommart. 1731, § 34. De gamla träden kullblåsa, sörna i topparne. Brummer 115 (1789). Släpa hem sörnade träd från skogarna. Wägner Vind. 59 (1947). Den som vandrat omkring i Nordskånes och Sydsmålands skogsbygder har säkerligen mer än en gång ute i markerna plötsligt stått inför tomtningar, ”sörnade” äppelträd och byggnadsrester. Rig 1959, s. 58.
SAOB
