SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
SÖRPEL sœr4pel, n.; best. -plet.
Etymologi
[vbalsbst. till SÖRPLA efter mönster av sådana bildningar som MUMMEL o. SKRAMMEL]
(numera mindre br.) motsv. SÖRPLA; konkret: sörplande, sörplande ljud. Man hörde endast sörplet och skedarnas skrammel mot tallrikarna. Bergfors Norr. 114 (1936). DN(A) 26 ⁄ 3 1966, s. 12.
Spoiler title
Spoiler content