TA ta4 (vanl. kort), interj.
Etymologi
[i bet. 1 sannol. uppkommet ss. härmning av tal, jfr bl. a. itererat TJA i samma anv.; i bet. 2 möjl. en variation av det itererade lallordet DA]
(numera föga br.) oftast en l. flera ggr upprepat.
1) ss. uttryck för förakt l. otålighet o. önskan att avbryta ngns ordsvall; äv. allmännare, ss. uttryck för otålighet l. förtret, asch (se d. o. a). Yngve .. Min far! Min far! Bönhör mig, eller jag dör för edra fötter. Oden. Ta, ta, ta, ta .... Hvad för en hetta, hvad många ord! Gustaf III 2: 311 (1783). Ta ta ta ta ta! Rif nu inte upp himmel och jord och dränk både ungarna och mig i dina tåreflöden! Hedenstierna Jönsson 148 (1894). Inte ett ljud .. Ta, ta, ta, inte den där minen heller! Janson CostaN 1: 162 (1910). Stiernstedt Attentat 183 (1942).
2) ss. jollrande o. roande l. lugnande tilltal till barn. Mumien .. Hvarför ska han öppna dörrn, ha ja inte sagt att den ska vara stängd … Bengtsson .. Ta, ta, ta, ta! Lilla lollan ska vara snäll nu, så får hon något godt! Strindberg Kamm. 3: 34 (1907).
SAOB
