SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
TACKLAGE takla4ʃ (tacklāsche Weste), n. (Serenius 493 (1734) osv.) ((†) r. l. m. l. f. HC11H 11: 117 (1697), Chapman Skeppsb. 187 (1775)); best. -et (ss. r. l. m. l. f. -en); pl. (†) = (Sundén (1891)) l. -er (Möller (1790), Dalin (1854)).
Ordformer
(tack- (tac-, tach-, tak-) 1691 osv. tacke- (take-) 17301955. -lage 1691 osv. -lagie 17301775. -lasch 1889. -lasie 1730)
Etymologi
[liksom d. takkelage, nor. takkelasje av lt. takelaasch l. nl. takelage; avledn. av TACKEL (o. TACKLA); med avs. på bildningssättet jfr LÄCKAGE]
(numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) tackling (se TACKLING 1). Läsaren före sigh .. till Sinnes, att .. han icke kan kalla sig helt och hållit en Siö-Soldat, om han icke Byggeriet, Taclage, Styrmanskapet och Seglationen uhr Grunden förstår. Rålamb 10: Föret. s. 1 (1691). Cadetterne taga en gång i weckan lection af Bygmästarn, af de first attendent i taclaget, af en officerare i artilleriet (osv.). Ferrner ResEur. 208 (1760). Kännedomen af Skepp, til deras Byggnad, Taklagen (sannol. felaktigt för Taklage) och utredning. ÅbSvUndH 81A: 80 (1771).
2) tackling (se TACKLING 2). HC11H 11: 117 (1697). Tacklage stående och löpande. GT 1786, nr 10, s. 4. Skeppets byggnad (lider) ganska mycket af masternas, tacklagets och kanonernas tyngd. KrigVAH 1807, s. 26. Vinden tjöt i tacklaget. Siwertz Abess. 34 (1926). Tackling, äldre form: tackelage .. kollektiv benämning på ett fartygs hela rigg men vanligen avseende endast den stående och löpande riggen, icke master och rundhult. Sohlman Sjölex. 857 (1955). — särsk. (†) bildl., liktydigt med: kläder l. utseende (jfr TACKLA 2). Hvem fan kan röra sig ledigt med ett sådant tacklage, som vi (sjöofficerare) nu för tiden måste kränga på oss? Sparre Sjökad. 388 (1850). Du är en god flicka och ditt tacklage är också bra. Ridderstad Samv. 3: 280 (1851).
Spoiler title
Spoiler content