[av port. tael, av malajiska tahil, vikt, sannol. av indoeuropeiskt ursprung (jfr hindi tolā; av sanskr. tulā, vikt)]
(förr) östasiatisk viktenhet av lokalt skiftande storlek; äv. om äldre kinesisk myntenhet (ursprungligen viktenheten tael i silver). En Tel, som Chinesen kallar Leå, håller 10 unes Mes wid pasz 14 daler K(oppar)m(yn)t. Osbeck Resa 166(1751, 1757). Myntreform i Kina. Taeln officiellt avskaffad. Silverdollar i kraft fr. o. m. måndag. SvD 9 ⁄ 4 1933, s. 18.
SAOB
