TAKI ta4ki, r.; best. -n; pl. -er; förr äv. TAKIN, r.
Ordformer
(taki 1933 osv. takin 1916)
Etymologi
[jfr t. o. eng. takin; sannol. av tibeto-burmanskt ursprung; formen taki beror sannol. på att takin missuppfattats ss. best. form]
zool. slidhornsdjuret Budorcas taxicolor Hodgson, oxgems. FoFl. 1916, s. 183. Taki, förekommer i Mishuribergen mellan Tibet och Assam. Ekbohrn 227(1936). Vid salthaltiga källor samlas takierna i stora flockar. DjurVärld 14: 389(1960). NE(1995).
SAOB
