SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2002  
TALHARPA ta4l~har2pa l. TAGELHARPA ta3gel~har2pa l. TALLHARPA tal4~har2pa, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(tagel- 1935 osv. tal- 1923 osv. tall- 1904 osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) tal(l)harpa; jfr fi. jouhikantele; av TAGEL, sbst.1, o. HARPA, sbst.1]
mus. folkligt stränginstrument med 2—4 strängar (av tagel), stråkharpa. Vid spelningen på tallharpa trycker man .. på den fritt sväfvande strängen med fingrarnas yttre sida, således med naglarna. FoU 18: 172 (1904). Detta instrument benämndes på Ormsö talharpa, tallharpa eller rätt och slätt harpa. Andersson Stråkh. 124 (1923). I synnerligen primitiva former kvarlever typen än i dag i det inre av Finland och på de gamla svenska öarna därutanför under namnet tallharpa (en förvrängning av tagelharpa) eller stråkharpa. Moberg TonkHVäst. 1: 124 (1935). GbgP 25 ⁄ 9 1980, s. 42 (i fråga om grammofonskiva med talharpsmusik). Stråkharpa, talharpa (tagelharpa), (dvs.) ålderdomlig nordisk lyra, spelad med stråke .. Instrumentet är belagt i Norge och östersjöländer från ca 1250. NE 17: 349 (1995).
Spoiler title
Spoiler content