TALJA tal3ja2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. talje, eng. tally, om viss räkneenhet, (märke i) karvstock, kontrollräkning m. m., fr. taille, karvstock, it. taglia, skåra, räknestycke, lösesumma; etymologiskt identiskt med TALJA, sbst.1]
1) (i ä. fackspr.) om visst antal l. viss mängd av ngt som utgör en enhet; äv. dels om börda med sådant antal osv., dels om arbetsinsats omfattande sådant antal osv. Pålens nedträngande under den sista hetsen eller taljan (så kallas ett antal af 20 på hvarandra följande slag, hvilka böra kunna göras på 5 minuter, deruti inberäknadt 1 minuts hvila) är angifven (i tabellen). Rothstein Byggn. 262 (1857). Sången gick tung som en psalm: — arton kommer, nitton går, taljan står! Det kallas att slå en talja, och talja betyder helt enkelt tjugo, det tjugonde slaget. Koch Arb. 39 (1912). Talja betyder även tio stycken, då man räknar last. Stenfelt 554 (1920). Två fanor äro en talja. Därs. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 59 (1949; i fråga om tegelstensbörda rymmande upp till 40 stenar).
2) i fråga om (kontroll)räkning av in- o. utgående gods l. last på fartyg l. i lager i magasin o. d., utförd medelst ett (skuret l. ritat) streck markerande varje enskilt kolli (varvid strecken gjordes i grupper om fyra med ett tvärstreck över); ss. förled i ssgrna TALJE-MAN, -SKÅRA.
Ssgr (till 2, förr): TALJE-MAN. [jfr eng. tallyman] om person som (kontroll)räknade o. medelst ”taljeskåror” markerade in- eller utgående last på fartyg. Stenfelt (1920). Nere vid Shuna från Glasgow stod godsräknare — eller ”taljeman” som han med gott göteborgskt uttal kallas — Nilsson och räknade trälådor och mös. GHT 31 ⁄ 12 1947, s. 26. —
-SKÅRA. skåra för markering av räknat gods o. d. Fenan strök han från tummen mot takbjälken där den blev sittande till ett kvitto på förtäringen bland taljeskåror och kritade femstrecksmärken. Nilsson HistFärs 88 (1940).
