SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2003  
TANTALISERA tan1talise4ra, v. -ade.
Etymologi
[jfr eng. tantalize, fr. tantaliser; till namnet Tantalus (se TANTALUS-)]
(numera mindre br.) plåga l. pina l. reta (ngn, äv. sig) gm att erbjuda l. vilja ha ngt önskvärt o. d. som är inom synhåll men som ständigt hålls l. förs utom räckhåll, utsätta (ngn osv.) för tantaliska kval. Gynther ConvHlex. (1848). Hon satt på sitt ensamma rum, tills kvällen övergick i ännu en av dessa hetsande, utmattande, tantaliserande nätter på gränsen mellan vaka och sömn. Edqvist Kamr. 169 (1932). Searles skildrar i en artikel en patient som ”tantaliserade” sig själv och sina kommunikationer: han upplevde sig själv känna Tantali kval — att nästan uppnå det han önskade. Crafoord BorderlPers. 25 (1971).
Spoiler title
Spoiler content