[av lat. tapes, av gr. τάπγς, τάπις, matta, bonad (se TAPET), namn på musselsläkte (som har mattliknande skalmönster), varav vissa arter (särsk. T. decussatus Forbes & Hanley) levde i Nordsjön o. Kattegatt under den stigning av havsytan som inträffade under den postglaciala värmetiden (c. 7000–5000 f. Kr.) o. har påträffats i skalbankar på den sv. västkusten bildade under denna period]
ss. förled i ssgr.
Ssgr: TAPES-ART. zool. art av musselsläktet Tapes Megerle. Nathorst JordH 1057(1894). —
-BANK. geol. skalbank, vari ingår skal från arter av musselsläktet Tapes Megerle. I Danmark, vid Sveriges västkust och i södra Norge äro .. (skalbankar från en varmare postglacialtid) kända under namnet tapesbankarna, i det de innehålla flere arter av släktet Tapes, som nu hava sydligare utbredning. Ramsay GeolGr. 2: 248(1913). —
-FAUNA. zool. sammanfattande benämning på djursamhällen där arter av musselsläktet Tapes Megerle dominerar. Nathorst JordH 1057(1894). Den postglaciala sänkningens maximum (utmärkes) av tapesfaunan vid Fennoskandias västkuster. Ramsay GeolGr. 2: 251(1913). —
-TID. geol. Detta postglaciala skede i utvecklingen kallas ofta tapestiden. Det utmärkes av det gynnsammaste klimatet efter istiden. Ramsay GeolGr. 2: 248(1913). —
-TRANSGRESSION. geol. om vattenståndshöjning som inträffade 7000–5000 f. Kr. längs Skandinaviens västkust. De äldre danska kökkenmöddingarna och andra boplatser från samma skede här i Norden ligga invid strandterrasser och vallar, som beteckna gränsen för den s. k. tapes- eller littorina-transgressionen. Ymer 1925, s. 282.
SAOB
